Saksila

På de fält som omger Saxila gård i Nådendal (i sydväst, söder, öster och nordost) finns det gott om historiska föremål att leta efter i metall. Hittningarna ligger vid Naturmarkens nordöstra strand, väster/sydlig sida av Guldstrandsudden. Genom åkerområdet löper ett dike från väst-sydvästlig väg som följer en smal, 5 meter lång terränggång som sträcker sig genom Naturmarken ända fram till Bottenviken.

Terrängkorridoren har ännu i slutet av järnåldern bildat ett sund som delat ön i två större halvor. Det första omnämnandet av byn Saxila är från 1444. Därefter fick Nådendalsklostret mark som bidrag från Sachsen, och fram till 1577 odlades Saxila av klostrets lamphus. Under medeltiden fanns det tre hus i Sachsen, varav ett var länerat till klostret.

Av de två andra husen ödelades den ena första gången på 1590-talet och den andra gången på 1670-talet. Under 1700-talet slogs de två husen i Sachsen samman till ett enda rustholl. Metallföremål har levererats till Egentliga Finlands landskapsmuseum av två olika upphittare. För första gången hittades föremål i Sachsens hus cirka 370 meter i nordostlig riktning, vilket ledde till att Helj Brusila gjorde ett kontrollbesök på fyndplatsen (koordinaterna P=6713670, I=224472).

Hösten 2015 kraschade en metallletare fältet sydväst om Sachsenla. Hittningar (KM 41093: 1-53) kom från ett ganska stort område, men en särskild koncentration finns på en punkt som koordinaterna anger. Hittningsföremålet är av mindre artefakter (brons, bly), varav de flesta är fragment eller delar av föremålen.

I hittematerialet finns bl.a. pengar från 1570-talet, 1600-talets kopparklippinkar, blykulor, blyplommer, dekorationer av ateljéer, exemplar av krankupor, dekorativa knoppar, knappar, oidentifierade metallbitar och kisel. Det kan också finnas några järnåldersföremål: en trasig björntandsten som knäckts på åtminstone spetsdelen.

Objektets tolkning kan illustreras av 1752 års protokoll om beskattning, där parterna var Saxila rusthollar Johan Sigfredsson och Guldstrands värd Michel Henricson. Av handlingen framgår att Michel Henricson hade köpt nyttjanderätten till Multakota-ängområdet av Gustaf Broberg, slaktaren i Åbo stad.

En multia Saxila hade tagit med sig från tillverkningen till sina egna åkrar som gödsel och lämnat ängen gropig och torr. Lokalhistorien nämner en salpietarsoppa i Sachsen som grundades under senare delen av 1500-talet (Kertu Innamaa 1965: Nådendals historia III, sidan 347). Enligt skriftliga uppgifter har det i området framställts salpeter för vilken det är sannolikt att jord, gödsel och avfall från trängseln har förts in, bland annat ett stort antal fragment av metallföremål som kastats överbord.