Varför besöka
Högt på kullen i Ruskonjokis ådal står en av Finlands minsta medeltida stenkyrkor, i ett medeltida dokument "in monte Ruscho". Stig in en stund under stjärnvalven.
Att se: Sök de två medeltida tegelaltarna: huvudaltaret vid östväggen och sidoaltaret vid norra väggen – troligen ett Mariaaltare som tjänar som predikstolens fot.
Om platsen
Rusko kyrkbacke bildar en från medeltiden ärftlig kyrkomiljö i Ruskoälvsdalen. Högt uppe i backen är stenkyrkan "in monte Ruscho" en av de minsta i Finland. Stjärnvalvet till en båt och en fyrtraveisk kyrkodel är byggt på sköldbågar och pilastrar. Valvationen liknar stjärnvalvserien på Åbo domkyrkas mittskepp.
Kyrkan har bevarat två altare av medeltida tegelmurar, ett huvudaltare som murats in i östra väggen samt ett sidoaltar öster om dörröppningen som leder till sakristian på norra väggen - troligen Mariaaltaret som fungerar som stativ för predikstolen. Den fasta inredningen härstammar delvis från restaureringen på 1920-talet.
Den harmoniska stämningen till kyrkan skapar dörrformade bänkkvarter, sidobänkar i skalet och prästbänkar på båda sidor om altaret samt en skåpklocka donerad av församlingens ungkarlar 1781. Den rödmålade klockstapeln på sydöstra sidan av kyrkan är från 1744. Den steniga nedre delen är inredd som ett bårhus 1927.
Kyrkogårdens gamla trädbestånd visar dess omfattning på 1800-talet. Biskop Maunu Is minnesmärke från byn Ruskon Märtelä är från 1929 och donerat av Amos Anderson. Kyrkan och tapulten omges av en kyrkogård omgiven av gråstensstängsel med ett hirsigt 1874 byggt lånemagasin i närheten. Det har konstaterats att den bergiga entrén söder om kyrkan har en rik medeltida vegetation.
I kyrkans kupa, Ruskonjokis östra strand, ligger Nissi stamhus och den tidigare kaplansprästgården Centralby 1912 och 1889 med byggda huvudbyggnader. Från kyrkan över Ruskonjoki leder ett stenvalv byggt 1898.
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska
