Rokkeli

Objektet består af 13 röwäxter, eldstad och källare. å Lappmarkens bärgkarta (Geographisk Charta öfwer Lappwäsi Sokn 1767) är ett hus märkt på norra stranden af Karhussjön, som fortfarande förekommer i den i början af 1800-talet tecknade s. k. På Steinheils karta (Aflidne Excellences grefve Steinheils Karta öfver Wiborgs län 1805), men som ej längre finnes på 1826 års storskifteskarta (Palmroth 1826).

Av 1767 års karta och den odaterade Lappekartan (Geographiska Charta öfver Lappwesi sokn sine anno), hvilken torde vara det föregående konceptet, framgår, att husets namn varit Rokkel (på den senare kartan: Råckeli hemman). Husplatsens exakta placering på nuvarande kartor är icke möjlig på grund af historiska kartor, men kunde befinnas hafva ungefär varit belägen under N 6767515 E 572706 (beräknat med 150 meters noggrannhet).

Vid kontroll av terrängen norr om Karhussjön befanns i frodig ung blandskog, på en liten slätt i punkt N 6767528 E 572830, ett sten- och jordblandat röse med en bredd av 3 x 3 meter och en höjd av 0,7 m. På grund av sin konstruktion, sitt läge och den brända lera som konstaterats däröver skall Röttet tolkas som en rest av eldstaden.

På kanten av samma lilla platå, punkt N 6767519 E 572804, fann man en kvadratformad grop med sidor på 2,5 m och ett djup på 1,2 m. Det är sannolikt en källargrop som utan tvivel ansluter sig till samma hemvist som eldstaden. På nordvästra sidan av eldstaden, delvis i skogen och delvis i den röjda kraftledningslinjen, fann man rötnät av enbart rundade stenar.

Rökarna är belägna på odlingsbar mark, som dock inte är lämplig som permanent odlad åker – det är förmodligen fråga om kaskröterier som mycket väl kan vara samtidiga med den bostad som eldstadens kvarleva ansluter sig till. Resterna som konstateras på platsen och som hänför sig till boplats och kaskodling måste slås samman med huset Rokeli, som på basis av historiska kartor låg på platsen under 1700-talet och alldeles i början av 1800-talet, men har ödelagts senast under 1820-talet. Det är tydligt att det är en fast fornlämning.