Reitkalli (Bredskallaby/Bässeby) Paljakka

De gamla tomtmarkerna i Reitkalli by är belägna söder om Storsjön på båda sidor om Summanälven, väster om Sippolantierna. Husen hade grupperats på kupéer omgivna av strandåkrar som kantade floden. På byns halvöar som delades av Stormanälven hade de gamla etablerade namnen: väster om Reitkallia, stambyn och öster om Pässilä.

Divisionen förekommer i domböckerna vid bestämmandet av principalernas hemby fram till 1650-talet. (Korhonen 1981:324-327) Reitkalli är en av de äldsta byarna i Vehkalahti. Bebyggelsen var redan etablerad när byn nämndes första gången 1396 i Erengisle Nilssons brev till Vehkalahti (FMU 1057). Reitkallen, som uppenbarligen redan då var en gammal, ödemarkslägenhet, såldes till Erik Laurinpojken, stamfader till Husgafvel.

Byns äldsta bebyggelse härrörde från en systematisk svensk kolonisation under 1200- och 1300-talen. Befolkningen och byarna har finländt senast vid 1500-talet. Erik Axelsson Totts gränsbekräftelsedom (FMU 3076) Reitkalli nämns som sin egen skifteskommun. Enligt 1551 års jordbok fanns det 15 bönder och 7 knaputrymmen i Reitkalli.

Efter krigsåren i slutet av 1500-talet fanns hus kvar år 1600 endast 8. (Korhonen 1981:324-326; Rosén 1936:60-62,127-1228,139-146.) Ruitkalls by låg vid goda förbindelseförbindelser, vid korsningen mellan Summajoki och gamla Hamina-Valkeala landsväg. Förmodligen var det därför som en trögkievare etablerades i byn vid Kappamäki, bredvid Myllylampi – en plats där vägen, floden och byanyktern möttes.

Den centrala positionen för trafiken och den anständiga bebyggelse som följde gjorde Reitkalla till ett annat centrum i Veckeviken vid sidan av Salmenkylä. (Korhonen 1981:325-326) Bytomterna i Reitkalli är fortfarande bebodda, omgivna av åkrar, med vida bebyggda bonings- och gårdsbyggnader. Med tanke på byns långa bosättning och dess relativt stora storlek och läge i de centrala byarna i den gamla Vehkalaviken är det mycket troligt att rester av tidigare bebyggelsefaser finns bevarade i de obyggda områdena. I utkanten av byn finns även flera fornhistoriska reliker, bl.a. en gravplats som hör till kalvyxkulturen (se Hamina Kylänpää).