Pyttis kyrka och prästgård

Pyttis medeltida stenkyrka är vitrappad och ligger där Stora Strandvägen möter Kymmene älvs västra mynningsarm. Helgedomen byggdes i slutet av 1400-talet av den vidsträckta medeltida moderförsamlingen. Kyrkan hör till de medeltida kyrkor som bäst har bevarat sin ursprungliga byggnadsform. I fönstren finns sällsynta masverk av tegel, alltså mönster av murade stavar i fönsteröppningen.

Stenkyrkan i Pyttis är helgad åt den helige Henrik. Kyrkorummet är treskeppigt, och höga smala pelare delar in det i fem travéer. På valv och väggar finns medeltida dekormålningar. Ovanför invigningskorsen är apostlarna målade, och ovanför sakristians dörr finns en nästan naturstor Kristoforos. Deras arkaiska karaktär gör starkt intryck, och de skiljer sig från de övriga medeltida kalkmålningarna i Finland.

I kyrkan finns också ett flertal medeltida skulpturer. Predikstolen hör till den fasta inredningen, och altaruppsatsen har flyttats till södra väggen. Båda är sannolikt från mitten av 1600-talet. Predikstolen tillverkades av snickaren Lorenz Haberman och skänktes av riksrådet Lorenz Creutz. Målningarna på läktarbarriären utfördes av målarmästaren Anders Gustaf Thitz 1806-1807.

Den gamla altartavlan "Kristus i Emmaus" målades av Joseph Desarnaud och skänktes till kyrkan 1848. Den nuvarande klockstapeln har en hög nedre del av sten och byggdes på 1820-talet efter en ritning från Intendentskontoret från år 1818. Kyrkoherdens prästgård ligger ett stycke nordväst om kyrkan, på älvens västra sida.

Den har legat på samma plats redan under medeltiden. Prästgårdens nuvarande huvudbyggnad är välbevarad och byggd i empirestil. Den är i en våning och har valmat tak. Huset uppfördes 1835 efter en plan av den dåvarande kyrkoherden A.F. Cremer. I slutet av 1800-talet förlängdes byggnaden, och då tillkom också en öppen förstukvist.

På gårdstunet finns gammalt trädbestånd samt en lång rad av ekonomibyggnader och bodar. Pyttis kyrka och prästgård ingår i det nationellt värdefulla landskapsområdet i Kymmene älvdal.