Pyhtään kirkko ja pappila

Pyttis medeltida stenkyrka med vitt förfall vid korsningen mellan Stora Rantavägen och Kymmene älvs västra mynning är en helgedom byggd i slutet av 1400-talet av en omfattande medeltida moderförsamling. Kyrkan är en av de mest bevarade medeltida kyrkorna i sin ursprungliga form. I dess fönster finns sällsynta tegelstavar.

Pyttis stenkyrka är tillägnad Sankt Henrik. I den treskeppiga kyrkosalen finns höga smala pelare som delar upp den i fem traveer. I valv och väggar finns medeltida målning. Ovanför vigslarna finns målade apostlar och Kristoforos, som nästan är av naturlig storlek, är imponerande och skiljer sig från Finlands övriga medeltida kalkmålningar.

I kyrkan finns också många medeltida skulpturer. Predikstolen, som hör till den fasta inredningen, och altaranordningen, som flyttats från södra väggen, är troligen från mitten av 1600-talet. Predikstolen är skänkt av snickaren Lorenz Haberman och donerad av riksrådet Lorenz Creutz. Målningarna på läktarräcket är gjorda av målarmästaren Anders Gustaf Thitz 1806-1807.

Den gamla altartavlan "Kristus i Emmaus" har målats av Joseph Desarnaud och donerats till kyrkan 1848. Den nuvarande klockstapeln med en hög stenig nedre del är byggd enligt intendentkontorets ritning från 1818 på 1820-talet. Från kyrkan något avstånd åt nordväst väster om floden har kyrkoherdens prästgård legat på samma plats redan under medeltiden.

Prästgårdens nuvarande välbevarade huvudbyggnad i empirstil är aumatak och envåningshus. Den är byggd 1835 enligt dåvarande kyrkoherde A.F. Cremers plan. Byggnaden har fortsatts i slutet av 1800-talet, då även en öppen väta har gjorts. I gårdsplanen finns ett gammalt trädbestånd samt en lång hushållsbyggnads- och stängselrad. Pyttis kyrka och prästgård är en del av Kymmenedalens riksvärdiga landskapsområde.