Pyhältö (Pöhelde) Vähä-Uski

De gamla tomtmarkerna i Pyhällö by har legat i norra delen av nuvarande Fredrikshamn, på stammen mellan Tarhajärvi och Pyhällö samt på västra och östra sidan av sjöarna, öster om landsvägen till Villmanstrand. byarna i norra Vehkalahti antas ha bebott Lappland. Området kan ha varit ett gammaldags vildmarksområde för lapvetéerna och hade alltså kommit från samma håll under medeltiden (1300- och 1400-talen) även en lappeisk kaskodlingsbebyggelse.

Även om bebyggelsens rötter kan sträcka sig till den tidiga medeltiden, fanns det fortfarande under 1500-talet en organisation av egentliga fasta bysamhällen. Helgedomen omnämns första gången år 1544, då hela området kring byarna Pyhälliö, Turkila och Lankila kallades Pyhälliö. Under 1540- och 1550-talen hade Pyhälliö och Turkia som bäst 23 värdar, men gårdsantalet sjönk mot slutet av seklet.

I början av 1600-talet stabiliserades antalet hus till 9. (Korhonen 1981:442; Rosén 1936: 102-104,109-110,129.) I S:t Karelen inrättades en mellankievarare med byggandet av Fredrikshamn-Lappeevägen i slutet av 1600-talet. Den verkade till en början i Mäenpää hus, men övergick på 1720-talet till att hållas av Myllyby herrgårds ägarfamilj, Beijer, svärsonen Reinhold Wetterstedt och hans hustru Margareeta.

Kestikievari låg dock åtminstone till 1766 i Helgeby. (Korhonen 1981:445.) De gamla bytomterna i Helgeby är fortfarande bebodda, med undantag av Mindre Uski, men vida bebyggda; byggnaderna är bonings- och gårdsbyggnader som hör till gårdsbruksenheternas driftscentrum. På obebyggda gårds- och åkerområden kan rester från tidigare bebyggelsefaser ha bevarats.

Åkerkupparna, den östra halvan av tomten, har två massiva stenben. Det är uppenbart att det finns ganska unga resterna av ladugården eller andra byggnader. I den västra delen av tomten, ett lövliknande skogsområde, växer äppelträd och rosenbuskar.