Pyhältö (Pöhelde) Paronen

De gamla tomtmarkerna i Pyhällö by har legat i norra delen av nuvarande Fredrikshamn, på stammen mellan Tarhajärvi och Pyhällö samt på västra och östra sidan av sjöarna, öster om landsvägen till Villmanstrand. byarna i norra Vehkalahti antas ha bebott Lappland. Området kan ha varit ett gammaldags vildmarksområde för lapvetéerna och hade alltså kommit från samma håll under medeltiden (1300- och 1400-talen) även en lappeisk kaskodlingsbebyggelse.

Även om bebyggelsens rötter kan sträcka sig till den tidiga medeltiden, fanns det fortfarande under 1500-talet en organisation av egentliga fasta bysamhällen. Helgedomen omnämns första gången år 1544, då hela området kring byarna Pyhälliö, Turkila och Lankila kallades Pyhälliö. Under 1540- och 1550-talen hade Pyhälliö och Turkia som bäst 23 värdar, men gårdsantalet sjönk mot slutet av seklet.

I början av 1600-talet stabiliserades antalet hus till 9. (Korhonen 1981:442; Rosén 1936: 102-104,109-110,129.) I S:t Karelen inrättades en mellankievarare med byggandet av Fredrikshamn-Lappeevägen i slutet av 1600-talet. Den verkade till en början i Mäenpää hus, men övergick på 1720-talet till att hållas av Myllyby herrgårds ägarfamilj, Beijer, svärsonen Reinhold Wetterstedt och hans hustru Margareeta.

Kestikievari låg dock åtminstone till 1766 i Pyhälkö. (Korhonen 1981:445.) De gamla bytomterna i Pyhälälä är, med undantag av Mindre Uski, fortfarande bebodda, men vida bebyggda; byggnaderna är bonings- och gårdsbyggnader som hör till gårdsbruksenheternas driftscentrum. På obebyggda gårds- och åkerområden kan rester från tidigare bebyggelsefaser ha bevarats.