Porrassalmen historiallinen maisema

Porrassalmi hör till det historiskt mest betydande och tidsmässigt djupaste kulturlandskapet i Suur-Savo, med sina förhistoriska och historiska minnen. Porrassalmis kulturlandskap öppnar sig på båda sidor om den gamla landsvägen mellan S:t Michel och Lappee. I området finns det berömda gravfältet Tuukkala från järnåldern och området har varit centrum för en tidig förvaltningssocken.

Under historisk tid har talrika herrgårdar och storgårdar grundats i området. Porrassalmen tie är ett av de element som formar Porrassalmis historiska miljö. Den sju kilometer långa museivägen härstammar från den gamla vägen S:t Michel-Villmanstrand. Till den landskapsmässigt betydande Porrassalmiåsen ansluter sig talrika minnen av det slag som utkämpades 1789 under Gustav III:s krig.

Minnesmärket vid vägen, planerat av arkitekt Armas Lindgren, avtäcktes 1923. Porrassalmis kulturlandskap har senare formats av Moisio kungsgård, sedermera militär tjänstegård. På platsen finns i dag byggnaderna till det på 1920-talet grundade distriktssinnessjukhuset i Moisio med sina trädgårdar och parker.

De representerar det första skedet i skapandet av ett systematiskt sinnessjukhusnät. Sjukhusområdet är en mångsidig, välbevarad och tidsmässigt skiktad helhet som återspeglar planeringsprinciperna för sjukhusbyggandet samt sjukvårdens utveckling från 1920-talet till våra dagar. Även det forna rusthållet Kyyhkylä är i institutionsbruk, det fungerar som Krigsinvalidernas Brödraförbunds rehabiliteringssjukhus.

Kyyhkyläs gamla huvudbyggnad blev färdig 1856 och höjdes till sin nuvarande form 1928. På gårdsområdet finns ett antal ekonomibyggnader från 1900-talet. Pellosniemi, som ligger på Olkkolanniemi, är den forna sätesgården Olkkola. Huvudbyggnaden är till sina äldsta delar från 1790-talet. Även bodarna i gårdsgruppen är från 1700-talet.

Skolan i Olkkolanniemi är från början av 1900-talet. Hietalahti är ett före detta gästgiveri vars huvudbyggnad har brunnit på 1990-talet. Lenjus är ett gammalt rusthåll, vars intakta gårdsgrupp bildas av huvudbyggnaden från 1785 och ekonomibyggnader från 1700-talet och 1800-talet. Till det gamla rusthållet Annila ansluter sig såväl industrihistorisk som personhistorisk betydelse.

Träbyggnadens äldsta delar är från 1700-talet, den nuvarande formen från mitten av 1800-talet. Till den ansluter sig en nästan sluten mangård och en fägård. Silvasti i Haahkala och Simola i Tuukkala representerar områdets bondska byggnadstradition. Till kulturmiljön hör dessutom villabebyggelsen, vars representativa exempel är villan med namnet Ritvala och kommerserådet Pulkkinens villa.

I Tuukkala nära Moisio finns gården Nuutila och reservkompaniets område, vars byggnader uppförda på 1880-talet har hört till S:t Michels skarpskyttekompani. De 12 kasernbyggnader av trä som bevarats i området är i privat ägo. Reservkompaniets område är ett exempel på den statliga byggnadsverksamhet som betjänade behoven hos reservsystemet för vårt lands första värnpliktiga krigsmakt (den s.k. Vanha väki).