Pontuksen kaivanto

Under åren 1607–1608 började man gräva en kanal från Saimen till Finska viken, men projektet pågick inte. Den uppkomna brunnen kallas Pontus eller Justens brunn. Kanalen syns i terrängen som en cirka 500 m lång bädd som går österut från Saimens södra strand och svänger sedan mot sydväst för att sluta i träsket.

Gröns bredd varierar mellan 10 och 16 meter och dess djup är 1–9 meter. Det finns staplade stenar på kanterna av grytan, uppenbarligen avsedda att förstärka grindarna. Det går en järnvägsbana och en landsväg över gränden, annars är fornlämningen väl bevarad. 2014 och 2015 ändrades avgränsningen av fornlämningen på basis av laserklättringsmaterial till ett större område.

Det borttagna landet bildar dikesvallar både på östra och västra sidan 50–75 meter från rännstenens kant. Utanför området har undantagits en jordvall på östra sidan av gruvan norr om järnvägsbanan, som till största delen jämnats ut i samband med byggande av småhus. På botten av grytan, strax norr om järnvägen, har graven av en person som heter Juoi Musto markerats med ett träkors och ett metallstaket, se undermål som hänför sig till 1918 års krig.

I hälften av gruvan, fästad på dess västra sida, befanns en låg och anspråkslös skyttegrav tvärs över brunnen (1918?), se undermål. Lite längre söderut finns på samma sida av gruvan två obestämda, möjliga jordtaggropar. Mellan vägen och tågbanan finns en stridsgrop i västra sluttningen av gruvans västra jordvall möjligen en stridsgrop som ansluter sig till I-kriget.