Pappilanniemi 2

Den gamla kyrkoherdeprästgården i Hattula ligger i Prästlänsudden, som är separerad från Mierola stamby Pappilansalmi. Prästlänniemi är en moränbacke omgiven av ler- och sandområden med en klippa nära ytan. Prästgårdens tomtmarker är belägna på moränområdet, de gamla hemmansåkrarna huvudsakligen (sand)moren.

Hattula prästgårds marker har numera skurits ned till små lägenheter, av vilka från flervåningshusbyggnad endast har skonats omgivningen kring den gamla prästgårdens huvudbyggnad och ladugård. Vägar, parkeringsplatser och vallfält mellan våningshus och ovan nämnda byggnader. År 1405 bekräftade biskop Johannes III Westfalis och Hattulas kyrkoherde Johannes Erikkinsons köp i Mierola by, där de åkrar, ängar, skogar, kvarnplatser och fiskevatten som behövs för prästgården hade köpts för 100 mark.

Första omnämnandet av prästgårdens byggnadsbestånd är från 1583. Prästgårdens huvudbyggnad brann 1686 och den nya prästgården stod klar före 1737. Nästa prästgård blev färdig 1786, den gamla prästgårdsbyggnaden kvarlämnades tills vidare. Den senaste prästgårdens huvudbyggnad stod färdig 1865. På 1950-talet köpte Hattula kommun prästgården för sinnessjukhuset.

Prästgårdens senaste huvudbyggnad och ladugård är numera i privat ägo. Hattula prästgårds läge beskrivs redan på kartan över Tavastehusregionen 1650. Enligt 1773 års karta låg tomtmarken i norra kanten av udden, nära stranden. Enligt 2012 års inventering har tomtens område under en längre tid omvandlats och betäckts med fyllnadsjordlager.

Kulturlagers omfattning och hållbarhet har inte kunnat uppskattas, men utifrån inventeringsobservationer kan det fortfarande finnas kvar. Föremålet är arkeologiskt intressant eftersom prästgårdens tomt på basis av historiska källor kan antas ha varit belägen inom samma område senast i början av 1400-talet.