Pappila

Fornlämningsområdet är beläget på Prästgårdens gårdsområde, ett planlagt gräsområde som omger den nuvarande huvudbyggnaden. På basis av en försöksgropning på området har det konstaterats att kvarlevorna av konstruktioner som daterats till den historiska tiden och eventuellt även äldre konstruktioner från järnåldern har bevarats på Prästgårdens område.

Den historiska tidens konstruktioner är sannolikt förknippade med Prästgårdens många byggnadsskeden. I samband med försöksgropningen hittades typiskt bostadsmaterial från historisk tid, såsom rödlera och grönt fönsterglas, men även järnålderstyp keramik. I sydväst om prästgårdens huvudbyggnad har man vid undersökningarna 2006 hittat två historiska grundstenar och eldstäder.

De äldsta skriftliga källorna för prästgården daterar sig till första hälften av 1600-talet. 1787 hittade man i området en silverskatt som daterade sig till järnålderns slut i rivnings- och byggnadsarbetena i det gamla och nya prästgården. Vid försöksgrävningarna 2017 upptäcktes en fornlämning från Björnklippans åkeröppning som sträcker sig sydväst och nordväst om avgränsningen enligt det planområde som märkts ut på kartan.