Pälkäneen pitäjänkeskus

Pälkäne sockencentrum består av två delområden från olika tider. Det äldsta sockencentrumet, från det agrara skedet, finns på odlingsslätten Epaala-Kuuliala mellan Syrjänharju och Pälkänevesi. Där finns ett gravfält och en boplats från järnåldern, ruinerna av Pälkänes medeltida kyrka, stamhemmanen i Onkkaalas gamla bycentrum och kyrkoherdens prästgård.

Byggnaden representerar stilmässigt sen nyklassicism. Längs vägen från Onkkaala bys gamla tomtmark till den nya kyrkbyn finns en del av stamhemmanen. Den nyare delen av kyrkbyn växte fram i slutet av 1800-talet, sedan handeln på landsbygden hade blivit fri, och ligger mellan Syrjänharju och Kostianvirta.

Där finns tegelkyrkan från 1830-talet och Pälkänes gamla kyrkogård, som inte längre används, och längs bygatan flera byggnader från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet: det tidigare länsmanshuset, läkarens hus, föreningshuset Nuija, frivilliga brandkårens (WPK) danspaviljong och servering, väderkvarnen på Kuuliala gård, de tidigare flick- och pojkfolkskolorna från slutet av 1800-talet samt bank- och affärshus av det slag som är typiskt för kyrkbyarnas urbaniseringsskede.

Pälkäne kyrka är en av de första kyrkorna från nyklassicismens tid som byggdes av oputsat tegel. Tornets nygotiska topp är från 1890-talet. Det tredje delområdet utgörs av Kostianvirta med stridsplatserna på båda sidor om strömmen, fasta fornlämningar från historisk tid med anknytning till krigshistorien samt villa- och stugbebyggelse. Norr om strömmen finns gott om lämningar av försvarsanläggningar och skyttegravar från stora nordiska kriget.