Om platsen
De gamla tomtmarkerna i Paijärvi by låg norr om Paijärvi, på det område som avgränsas av vägen till Vehkjärvi och Vehkajoki vid älvens östra strand samt högre upp på älvens västra strand. Den nuvarande Villmanstrandsvägen passerar byn öster om den. byarna i Norra Vehkalahti antas ha bebott Lappland.
Området kan ha varit en gammal ödemark för lapvetéerna, och från samma håll skulle man alltså ha kommit under medeltiden (1300- och 1400-talen) även en lappeisk kaskodlingsbebyggelse. Även om bebyggelsens rötter kan ha sträckt sig till den tidiga medeltiden, fanns det fortfarande under 1500-talet en organisation av egentliga fasta bysamhällen.
Paijärvi omnämns första gången 1544. Under 1540- och 1550-talen fanns det fem hus i Paijärvi, av vilka tre låg tydligen på den sydligare tomten pakkasen, dvs. nedre byn, och två på den nordligare tomten Luoma. I slutet av 1500-talet ödelades pakkasen av utrymmena ett och hela hörnet av Luoma blev fullständigt tomt. (Korhonen 1981:430; Rosén 1936: 128-1229) Luoma återbefolkades redan i början av 1600-talet tydligen från Packa, men blev för andra gången öde under 1700-talet.
Därefter anlände den nya bosättningen till tomten från byn Ihamaa. I Kronans förteckningar stabiliserades utrymmesantal till tre på 1600-talet, och byns alla tre utrymmen var stora, klart rikare än socknens medelmåtta. (Korhonen 1981:430-31.) De gamla bytomterna i Paijärvi är fortfarande bebodda men vida bebyggda. I de obyggda områdena kan det ha funnits kvar rester av tidigare bebyggelsefaser.
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska
- Typ
- fast fornlämning
- Undertyp
- byplatser
- Datering
- historisk tid
- Kommun
- Fredrikshamn
