Pääkaupunkiseudun I maailmansodan linnoitteet

En del av försvarskedjan som byggdes för att skydda S:t Petersburg är sjö- och landfästningen av Viapor. Den är en av de viktigaste befästningshelheterna som byggdes under I-krigstiden. Fästningskedjan kring Helsingfors, som består av land- och sjöstationer, ger en god bild av fästningstekniken och dess utveckling under första världskriget.

De välbevarade, typiska och sällsynta delarna och helheterna i försvarskedjan representerar olika befästningsfaser, byggnadssätt, historisk lagerhållning, fästningssystemets regionala omfattning och landskapsvärden. Målfästningen inramar Helsingfors som två halvbågeformade kedjor i Vanda, Helsingfors och Esbo områden.

Landfrontens försvarsutrustningar är i allmänhet mitt i bebyggelsen. Det bästa bevarade exemplet ligger i västra Hertosudden på den ås som stiger från Vitis åkrar. Den andra och tredje fästningskedjan cirka 10-12 kilometer från centrum är en mer sammanhängande och under byggnadstiden modern stamfäst kedja där baserna består av separata försvars-, underhålls- och artilleristationer.

Främre linjens eldstäder och skyddsrum har grävts ned eller grävts ned i en klippa och förstärkts med tackmurning eller betong. Utrustningen bakom frontlinjen är dold i terrängen. De stationer inom den yttersta försvarszonen som är stamfästa är de i stora helheter bevarade baserna på Mustavuori och Vanda i Helsingfors samt i Kiviko, Jakomemäki och Kontula i Helsingfors, vilka ger en god bild av basernas byggnadsteknik, decentralisering (försvarsstationer, skyddsvallar, taggtrådsbarriärer, grottor, serviceområden och vägnät) samt av de öppna skjutfälten.

I Vanda är Maratonparkens försvarsstationer, i Helsingfors Maunnunneva skyddsrum och skyddsstationer samt Kvarnbäckens kanonbatteri. I nedre Malms Ormusmäki är stridsstationernas grottor byggda i slutet av kriget. I Domarby herrgårds gårdsområde finns den enda heltäckta kulsprutorna samt två utkiksstationer och ett skyddsrum.

Resterna av de skyttegravar som täcks av kantonen är de enda av sitt slag. De olika våningarna i försvarshistorien syns i Vaktbyn, där både fästningsanordningarna vid Slottsberget och det tidiga medeltida backslottet finns. I Pajamäki finns förutom en representativ försvarsstation även konstruktioner av luftvärnsstationen under andra världskriget.

I Esbo Mäkkylä och Vallikallios backar finns både typiska och sällsynta byggnadslösningar, eldstationer, kanonvägar och grottor. Kommendantklippan har luftvärnskonstruktioner under andra världskriget. Vallikallio har bl.a. en hel utkiksstation och ett skyddsrum. På Leppavaara klippa finns sällsynta kaponijärkonstruktioner.

Under inbördeskriget slogs staden av de röda och framryckande tyskarna. På fästningshöjden längs Koivistonti finns typiska befästningsanordningar av tacksten och betong. I Westend finns de sällsynta och typiska fästningsanordningarna vid den västligaste punkten i landfästningens yttersta zon på klippan.

Sjöfästningskedjans fästen och försvarsstationer finns på öarna utanför Helsingfors. I försvarskedjan som består av inre och yttre linjer ingår även äldre befästningsanordningar och yngre försvarskonstruktioner. Till den inre zonen hör bl.a. Östra Pihlajasaari, Sveaborg, Vallisari och Kungsholmen. Frontlinjen utgörs av Östra Villinki, Santahamina, Isosaari, Kuivasaari, Harmaja, Katajaluoto, Ryssbärari och i Esbo Miessari.

Till Merifronts fästningskomplex hör brygga, vågbrytare, kullerstensvägar, smalspårig järnväg, kanonbatteri, strålkastarstationer, mättorn och lager. Kasern- och bostadshus har bevarats bl.a. På Ryssar, Katajaluoto och Mansön. Betongbatterit omfattar bland annat fyra öppna kanoner med underjordiska ammunitionsförråd och skyddsrum. Många sjöfästningsobjekt är fortfarande militära områden.