Östervikby Hästhaga udds torp (Viikki)

Möjligen ligger platsen för 1700-talets torp eller tidigare bebyggelse på Hakalanudden, en svagt sluttande sluttning av den klippiga Keinumäe, där det växer en ganska öppen blandad skog. Friluftsstigarna går genom objektet. Lars Forssells karta från 1687 är den första exakta karta som Vilnius Latokartano och dess omgivningar har beskrivits på.

På Hakalaudden märks då tre lador, en liten inhägnad åkergård och höbol, som tidigare varit Latokartanos åkrar. 1749 på bärgskartan Hakalaudden är markerad Hakala torp, och på Westermarks 1781 karta i området finns förutom Hakala torpa även Hästhaga udds torpajordar, spridda över Hakala torpas marker.

Ännu på Kalmbergs karta från 1855 har torp märkts ut i trakterna av Hakalanudden. På grund av oprecisheten på kartorna är det svårt att säga hur Hakala torpan och Hästhaga udds torp avgränsas och det är även möjligt att medeltida Östervikby bebyggelse sträcker sig ända till torptomterna. Vid inventeringen 2024 ändrades avgränsningen av Hästhaga udds torpa något, ty en del av konstruktionerna träffade alldeles gränsen mellan Hakala torpa och Hästhaga udds torpa.

Från västra delen av Hästhaga udds torpa, på båda sidor om friluftsvägen lokaliserades fyra möjliga eldgrunder, där man på en yta upptäckte bränd lera och på andras yta tegelstycken eller tegelkross. Kumpussarnas diameter är cirka 3 m. Från närheten av friluftsvägen under busken spräcktes en möjlig stenkonstruktion och i korsningen mellan två stigar finns en liten grop av cirka 1,5 m x 3 m, omgiven av 1 m breda vallar och i ena änden av två stora stenblock.

Det kan finnas flera konstruktioner i området, men på grund av löven och undervegetationen på marken är det svårt att upptäcka dem. Till Hästhaga udds torpas område anslöts också ett litet område väster om Kingumäe, nära den tidigare strandlinjen och det nuvarande fågeltornet, där man fann två möjliga rester av byggnaden.

Den ena är grunden till byggnadens vägg med rektangulära kanter och naturstenar, som var cirka 3 x 5 m lång. I byggnadens östra del finns en ugnsbotten med tegelsten med hårdbränna. Härifrån lite åt norr dokumenterades en rektangulär grund av naturstenar med en liten tegelsten. Möjligen är det grunden till eldstaden.

Bredvid denna finns en stenlinje som slutar på en stor sten och en stensättning österut som kan vara av betydelse för byggnaden. Här gjordes försöksstick, men under marken visades bara modernt glas och tegelsmula. På 1781 finns en karta över uddåker och en byggnad, eventuellt en lada. På 1800-talet finns det fortfarande sjökort på stranden.