Orijärven kaivos

Den mest betydande av Finlands historiska koppargruvor är Kiskon Orijärvi. År 1757 var 1790-1830-talen en toppperiod i förädlingskedjan för gruvan och dess malm (Kisko, Kärkelä, Koski, Antskog, Fiskars). Den totala sysselsättningen var större än något annat dåvarande industriprojekt. I det mesta gruvområdet arbetade 120-150 personer.

Efter Ruukkfasen förnyades Orijärvi som koppar- och zinkgruva i början av 1900-talet i amerikansk-finländsk och svensk ägo. Från Orijärvi gruva har brytning av malm (koppar, zink, bly, guld och silver) totalt cirka 1 200 000 ton. En koppargruva med malmer nedlades av Outokumpu Oy mellan 1945 och 1956.

Orijärvis historiska gruvområde består under åren 1757-1956 av en våningsplanerad miljö med gruvschakt, dagbrott, avfallsstenshögar, byggnader, vägar, olika konstruktioner, ruiner och terrängegenskaper. Den vattenfyllda dagbrottsgruvan, under vilken gamla gruvutrymmen med öppningar ligger, motsvarar i huvudsak omfattningen av de ovanjordiska stenbrotten under 1820-talet.

Helheten är gruvhistorisk sevärdhet och landskapsmässigt mycket imponerande. På kullen nordost om den vattenfyllda stenbrottet finns det kvar en stengrund i det första porthuset med två ugnskonstruktioner och en källare med stenvägg. Också bakom den fortfarande upprättstående krutkällaren, som byggdes 1839, finns en äldre källarruin.

Det finns ett överflöd av historiska kartmaterial från underjordiska schakt och gångar i gruvan. I områdets nordöstra, sydvästra och södra del finns konstruktioner och ruiner som hänför sig till verksamheten vid gruvan, såsom bostadshus och kreaturshus med stenfot, källare och stenstaket. Avgränsningen av objektet har gjorts på basis av en karta från 1860-talet, inspektionsobservationer samt flygbild.