Onkamaa (Ongama) Ylä-Liikkala

Onkamaa bys gamla tomtmarker har legat runt Onkamaanjärvi, i nordöstra delen av nuvarande Fredrikshamn. Byns förbindelseled till kusten var Onkamaanjoki som flyter österut, Virojokis sidogren. Onkamaa räknades administrativt och i rättsskipningen i Virolahti från mitten av 1500-talet till 1700-talet. (Korhonen 1981:459.) byarna i de norra och nordöstra delarna av Vehkalaviken antas ha bebott Lappland.

Området kan ha funnits sedan gammalt som vildmark för lappvättarna, och från samma håll hade man alltså under medeltiden (1300- och 1400-talen) kommit även en lappeisk kassodlingsbebyggelse. Även om bebyggelsens rötter kan ha sträckt sig tillbaka till den tidiga medeltiden fanns det fortfarande under 1500-talet en organisation av egentliga fasta bysamhällen.

Onkama nämns för första gången först 1544. I 1551 års jordbok om byn har 10 hus antecknats, men en del ödelades i slutet av seklet. De tomma gårdarna införlivades med grannarnas andelar, och på 1600-talet stabiliserades antalet principaler till fem. stamgården för varje landboksnummer ärvdes till 1500-talet, så alla jordboksnumren har varit obrutna sedan dess. (Korhonen 1981:459; Rosén 1936:103,108,128-129).

Nöjena i Onkama var stora i jämförelse med lägenhetsantalet, skogarna användes också för produktiv kaskad. Tydligen behövdes ingen noggrann avvittring av ägandet eller slarvig delning i byn. Som vanligt gick man i kaskakstrakterna i Onkamaa från skiftesindelningen direkt till storskifte. Enligt kartorna från slutet av 1700-talet låg stamlägenheterna åtskilda relativt nära sjöns stränder och fronterna hade röjts vid byggnaderna. (Korhonen 1981:459.) Vid lokaliseringen av Onkamaa bys ursprungliga tomter måste man beakta den partiella ringningen i Onkamanjärvi och de förändringar som skett i strandlinjen under de senaste par hundra åren.

Bytomter är fortfarande omgivna och bebodda av åkrar, men vida bebyggda; byggnader för efterföljare till gamla stamlägenheter är bonings- och gårdsbyggnader som hör till gårdsbruksenheternas driftscentrum. På obebyggda gårdsområden kan rester från tidigare bebyggelsefaser ha bevarats.