Okeroinen 2

De åkerområden som omger bytomtarna i Okerois undersöktes 2002 med hjälp av ytplockning, borrning och provgropar. På detta sätt fann man vid ytplockningen (Alikylä forskningsområde nr 1) förutom historiskt material järnålders keramik (KM 2002038:9-13). Fyra provgropar grävdes upp på platser där man fann järnålders keramik och bronsföremål (bronsring KM 2002038:1).

I de tre provgroparna hittades ett kulturlager under plöjningsvåningen. I de tre schakten upptäcktes detta kulturlager inom en radie av cirka 20 meter från provgroparna. 1998 upptäcktes två eldstäder på andra sidan Nedre Okeroisvägen på byggarbetsplatsen för en lätt trafikled, som undersöktes genom utgrävningar.

Av dem fick man radiokoltid Hel-4196: 490+/-90 BP. På grundval av dessa observationer har objektet inte tidigare antecknats i registret över fornlämningar. På hösten 2017 har man i metallletningen hittat ett fragment av det runda halsbandet av järnålder i plöjskiktet på en sandåker samt ett fragment av bjälklag och en kulliknande vägning (se underobjekt), diar.

KM 42036. Upptäckten av ett fragment av en hänge befinner sig mitt i ett område där man år 2002 fann ett kulturlager under bearbetningsskiktet. På grund av metalldetektorfynd granskades åkerområdet hösten 2021. I området mellan de ovan nämnda fyndpunkterna fann man rikligt med bränd sten på åkern, vilket tyder på att området har varit bebott även i ett större område än i det tidigare konstaterade kulturskiktet under bearbetningsskiktet.

Området är topografiskt direkt förlängning av den bytomt som syns på Okerois Alikyläs historiska kartor sydväst om Okeroisen (i fornlämningsregistret finns 1000024035 Okeroiinen och 1000024127 Okeroiinen, en möjlig fornlämning av båda arterna), men det finns åker på alla historiska kartor. På grundval av fynden från 2002 års studier (järnålders keramik) och det oskadade kulturskiktet i provgropen finns det tydligt en fast fornlämning, även om objektet i sinom tid inte finns infört i fornlämningsregistret.

Upptäcktens art och kulturskiktet visar att objektet är hemvist. På grundval av observationerna (bränd sten) kan bosättningsresterna ha bevarats även på östra sidan av detta område. De järnåldersföremål som erhållits genom metalldetektorfynd förstärker uppfattningen att fornlämningen delvis dateras redan till järnåldern.

Fornlämningen är begränsad på grundval av upptäckter och observationer så att den innehåller åkerns mittparti. Fornlämningsområdet gränsar i nordväst till det oupptäckta åkerområdet, i nordost till Nedre Okeroisenvägen, i sydost till den åkersluttning som går ned från åsen och i söder till bytomtmålet 1000024127 Okeroinen (eventuell fornlämning). Som objektets läge har antecknats punkten P 6761375 I 421480, som beskriver avgränsningens medelkoordinater.