Nokias industrianläggningar

Vid forsen Emäkoski i Nokianvirta anlades produktionsanläggningar för skogs- och gummiindustrin. De hör till de centrala miljöerna för Finlands industrialisering. Historiskt sett representerar träförädlingsindustrin i Nokia den moderna pappersindustrins tidigaste skede från 1860-talet. Inom gummiindustrin har Nokia under 1900-talet blivit en synonym för sin industribransch.

Industrianläggningarna bildar en historiskt omfattande, skiktad och arkitektoniskt värdefull helhet som fortfarande är i industriellt bruk. Anläggningarna ligger vid Nokianvirta. Den gamla pappersfabriken ligger på en fabriksö som avskiljs av en kanal, och intill den reser sig den nya fabrikens byggnader vid åstranden.

Det äldsta skiktet av produktionsbyggnader härrör från slutet av 1800-talet; utvidgningar och ändringar har gjorts särskilt på 1930-talet. Fabrikens kontor ritades av arkitekten Birger Federley, som i början av 1900-talet skötte bolagets planeringsuppdrag. Sulfitcellulosafabriken låg söder om Nokianvirta, och av den vittnar numera bara några byggnader, bland annat syratornen och spritfabriken.

Papperstillverkningen fortsätter på den nya fabrikens område, som bygger på byggnadsskedena under 1940- och 1950-talen. I fabrikens närhet, på Kullaanvuori, ligger den yrkesskola för gummifabriken och pappersfabriken som arkitekten Bertel Strömmer ritade på 1930-talet. Strandzonen vid Nokianvirta fick sin nuvarande form när kraftverket byggdes 1971.

Sedan dess vittnar bara stenkistorna till dammen med valsluckor om de kraftverks- och dammanläggningar vid fabriken som var kännetecknande för forslandskapet i Nokia. Produktionsanläggningarna vid gummifabriken i Nokia har vuxit till en monumental byggnadsgrupp i rött tegel genom flera utvidgningar, som har fortsatt in i de senaste åren.

De äldsta skikten i den fabriksfasad som öppnar sig mot stadscentrum är den forna galoschfabriken från 1920-talet, med rundade hörn och ett torn, och däckfabriken som inledde sin verksamhet 1942. Till 1920-talets byggnader hör bildäcksfabriken och disponentens forna bostadshus i kvarterets inre del.

Gummifabrikens byggnader har ritats av arkitekten W. G. Palmqvist. Efter hans ritningar byggdes också Kerhola, föreningshuset för bolagets arbetare, vid Souranderintie. Bredvid föreningshuset ligger Lastentalo, Mannerheims Barnskyddsförbunds rådgivningsbyrå från 1930-talet. Byggnaden ritades av gummifabrikens byggmästare N. Salminen.