Varför besöka
Vid Emäkoski i Nokianvirta möts skogs- och gummiindustri: träförädlingen företräder den moderna pappersindustrins tidigaste skede från 1860-talet, och Nokia blev under 1900-talet synonymt med gummiindustri. Helheten är alltjämt i industriellt bruk.
Att se: Kanalen avskiljer det gamla pappersbruket på fabriksön; sök arkitekt Birger Federleys kontor samt yrkesskolan på Kullaanvuori, ritad av Bertel Strömmer på 1930-talet.
Om platsen
De produktionsanläggningar inom skogs- och gummiindustrin som grundats längs Emäkoski vid Nokiafloden hör till de centrala miljöerna för Finlands industri. Historiskt sett representerar Nokias träförädlingsindustri den tidigaste delen av den moderna pappersindustrin från 1860-talet. Inom gummiindustrin har Nokia under 1900-talet blivit synonymt med sin industriindustri.
Industrianläggningarna utgör en historiskt omfattande, lagerrik och arkitektoniskt värdefull helhet som fortfarande är i industriell användning. Industrianläggningarna ligger vid Nokiaströmmen. Kanalen skiljer en gammal pappersfabrik åt på fabriksön, bredvid den går nya fabriksbyggnaderna upp vid flodstranden.
Produktionsbyggnadernas äldsta avlagringar härstammar från slutet av 1800-talet; utvidgningar och ändringar har gjorts särskilt på 1930-talet. Fabrikens kontor är tillverkning av arkitekt Birger Federley, som var verksam vid bolagets planeringsuppdrag i början av 1900-talet. Från sulfitcellulosafabriken söder om Nokiaströmmen finns endast några få byggnader som bevismaterial, bland annat syratorn och sprejfabrik.
Papperstillverkningen fortsätter på den nya fabrikens område, som bygger på byggfaserna på 1940- och 1950-talen. I närheten av fabriken finns en yrkesskola för gummifabrik och pappersfabrik som ritades av arkitekt Bertel Strömmer på 1930-talet. Nokiaflodens strandzon har fått sin nuvarande form genom kraftverksbyggande 1971, vilket resulterar i att fabrikens kraftverk och dammanläggningar som utmärker Nokias forslandskap numera endast berättar om valsdammens stenkistor.
Produktionsanläggningarna vid Nokia gummifabrik har vuxit till en monumental röd tegelbyggnadsgrupp under flera utvidgningsfaser, som pågått under de senaste åren. Den krökta och torniga tidigare kalossfabriken från 1920-talet och den 1942 igångsatta ringfabriken är de äldsta avlagringarna i en fabrik som öppnar sitt stadskärna.
Till 1920-talets byggnader hör bilringsfabriken och den tidigare husbondens bostadshus i kvarterets inre del. Gummifabrikens byggnader har ritats av arkitekt W. G. Palmqvist, vars ritningar visar att man även har byggt ett bevakningshus för företagets anställda vid Kerhola, vid Souranderinterna. Bredvid sällskapshuset finns en gummifabriksbyggmästare N. Salminen ritad av Mannerheims Barnskyddsförbunds rådgivningsbyrå, Barnhuset, från 1930-talet.
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska
