Linnavuori

Siuros fornborg ligger på östra stranden av sjön Jokisjärvi, på en backe med berggrund. Cirka en kilometer sydväst om berget rinner vattnet från Jokisjärvi genom Siuronkoski ut i Kulovesi. Längs Jokisjärvi har man kunnat färdas norrut ända till Hämeenkyrö. Området innanför vallens stenlagda grund delas i två delar.

Den östra halvan är blockig och stenig terräng. Den västra halvan, alltså sidan mot sjön, ligger några meter högre än den östra och är bergig terräng. Hela den östra sluttningen är full av stora stenblock. Den norra sluttningen är brant i sitt nordvästra hörn och går inte att använda som färdväg. När man förflyttar sig österut övergår den norra sluttningen i en trappa av avsatser och branter.

Den östra sluttningen är ett tvärbrant berg. Där har sten brutits åtminstone i den nedre delen, när industriområdet anlades. Den kraftigaste stenläggningen i vallen ligger i backkrönets sydöstra kant. Stenläggning finns också i den norra kanten och i den sydvästra och västra. Vallarnas grunder är byggda av stenar i olika storlekar.

Ställvis är stenläggningen över en meter hög och över två meter bred. I båda ändarna av stenläggningen i den sydöstra vallen finns en portöppning. En tredje möjlig portplats finns i den norra vallen. Sommaren 2000 gjordes utgrävningar på platsen. Vid vallen påträffades inga spår av träkonstruktioner.

Kolprover tagna under vallen ger den en så kallad terminus post quem-datering till 400 e.Kr., alltså kan vallen inte vara äldre än så. På borgbacken hittades lerklining som utifrån sin form kan knytas till en byggnad. Dessutom hittades kvartsmaterial.