Om platsen
De gamla tomtmarkerna i den rådlösa kustbyn har legat i sydvästra hörnet av Fredrikshamn, söder om Stora strandvägen, på västra och östra stränderna av Urpinoja, som går från norr till den smala havsviken. Den rådlösa byn anses på basis av sitt namn och den tyska benämning som förekommer inom byns område vara dotterbebyggelse i Kymmen Tyskila (Stor Nevitto) som senast på 1400-talet blivit självständig.
Nevitto skulle ursprungligen vara en "Nev" som härrör från den term som används av Hansehandlare, dvs. fiskebyar eller fiske- och sillfångstplatser som grundats av hassan. Rådgivningen nämns för första gången i ett dokument från år 1458 (FMU 3076) som definierar gränserna mellan byarna i västra och södra Stora Vehkalahti.
Till en början räknade man också till byn Sund, som blev självständig på 1500-talet. Den egentliga stambyn eller halva byn hade en bosättningskoncentration väster om Urpinoja, längs vägen till Salme (se Rådlösa (Lill Nevitto) Kaaro). (Korhonen 1981:299; Rosén 1936:55,84,-86,127-128.) Den rådlöses utrymmesantal varierade ganska mycket under 1500-talet; högst i byn nämns 13 värdar.
Under 1570-talet försvann några hus i krigstidens förödelser, och den egentliga kollapsen i hustalet orsakade ett tak på 1601-03, då lägenhetsantalet sjönk till tre eller fyra. Den rådlöses enda gård från medeltiden som ständigt odlades och bevarades i samma socken var Penttilä. Alla andra landboksnummer var under en tid på 1600-talet ödelagda. (Korhonen 1981:299.) Rådlöst gamla bytomter är fortfarande bebodda. Obyggda gårdsområden och mellan byggnader kan ha bevarat rester av tidigare bebyggelsefaser.
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska
- Typ
- fast fornlämning
- Undertyp
- byplatser
- Datering
- historisk tid
- Kommun
- Fredrikshamn
