Nagu kyrka

Stenkyrka, medeltida. Nagus medeltida stenkyrka tillägnad Sankt Olavi handlar om den tidiga permanenta bebyggelsen i skärgårdshavet. På sluttningen av en medeltida stenkyrka ovanför kyrkbyns övriga bebyggelse fokuserar tegelsmyckningen på ett stort korsmönster. Det senare nedsänkta vattentaket är täckt med pålar.

Bredvid Sakaristo finns en s.k. småkyrka med pulpettak. Det ursprungliga skalfönstret består av en ram av kalksten. Kyrkosalen har fyrkantiga pelare i femtraven, valven är enkla korsvalv. Mellanskeppet är bredare och högre än sidoskeppen. Den s.k. småkyrkan, som öppnar sig i kyrksalen väster om Sakaristo, fungerar numera som dopkapell.

Valvens ringar och bältesbågar är formade, valv har primitiva kalkmålningar. De stora målningsfragmenten på pilarna och väggarna är från 1600-talet. Dörrbara bänkkvarter med 1600-talets bänkslut och gångjärn skapar en dämpad harmonisk stämning i kyrkodelen. Altaret har ett krucifix från början av 1400-talet.

Glasmålningarna är delvis kopior från början av 1900-talet. I kyrkgården leder ett portrum av gråsten till kyrkan väster om kyrkan från 1767. Ben- och likrum med fyrkantiga pyramidtak av gråsten visar kyrkgårdens gamla nordvästra hörn. Mellan dem finns Finckenbergs gravkapell från slutet av 1700-talet, som 1909 har blivit ett välsignelsekapell.

Den rödmålade klockstapeln, som står på klippan nordväst om kyrkogården 1751, består av ett fyrkantigt bottenlager som består av en hirs och uppförs 1872 av ett nybyggt åttakantigt klocklager.