Myllymäki

I de historiska källorna nämns Retula för första gången 1429. I början av den nya tiden fanns det tre hus, precis som idag. På Kvarnbacken och Peltad finns ett stort antal stenkullar märkta på ägokartan från 1691. Sedan 1890-talet har man använt röckarstenar för att bygga en stenbro som leder till ön.

Kvarnbacken består av ett dussin kopparstenar och över tvåhundra koppar, varav en del består av järnålders gravrösen och resterna av byggnader och en del av olika åldrars odlingsrösen, en del av eventuellt brännfältskalet. De första arkeologiska utgrävningarna på platsen gjordes 1967, då man undersökte ett enda röset som anses vara ett offerrös.

Dessutom har Kvarnbacken undersökts under åren 1972 - 1973, 1975 -1976 och 2005, då det undersökta röset tolkades som en rest av en förhistorisk byggnad baserad på lerkoncentrat. Hittningarna består t.ex. av ett bronsarmband och huvudsakligen grovblandade lerkärlsbitar samt brända och obrända ben. Studierna fortsatte med försöksgrävningar och kartläggningar fram till 2006.

På den östra sluttningen av Kvarnbacken upptäcktes en möjlig stenrad (stensträng) på Överkartas mark. Den är cirka 15 meter lång och går vinkelrätt mot sluttningens höjd. Den ligger 60 meter söder om den väg som klyver Kvarnbacken på Överkatianos mark. God landinerk är en kulle (nr 203) nedanför vilken stenraden ligger.

Det kan vara ett fossilt åkerbruksspår. Under 2016 genomfördes arkeologisk övervakning i samband med vägförbättringen på platsen, vilket resulterade i att man på sex ställen upptäckte en jordblandad låg stensättning som sträcker sig utanför väglinjen. Två av stenarna kan komma från järnåldern.