Myllykylä Leirinkangas

Norr om Fredrikshamns stad, sydost om Villmanstrandsvägen och Myllykylä kyrkogård, finns det kvarlevor av ett 1700-tals militärläger på den sandiga tallduken Leirinduken. Vägen till Villmanstrand gick förbi Myllykylä redan på 1700-talet, och under det s.k. Hatarnas krig stannade svenska fältarméns regemente i vinterläger på en plats som var gynnsam för truppernas flyttningar, på byns utkanter.

Att bli krigszon innebar en stor börda för civilbefolkningen. Förutom soldaterna anlände pest och hunger; kvarnen i Kvarnen i Kvarnen brändes också under kriget. (Korhonen 1981:409) Underhållet av trupperna var bristfälligt, och männen bodde i tält, tillfälligt uppbyggda hyddor och jordgropar. När hösten 1741 dessutom var särskilt regnig började dödligheten öka i snabb takt och massgravar grävdes upp i bergssluttningar och åkrar.

De svenska truppernas stridsmoral sjönk hela tiden, och det oförglömliga vinterlägret i Hamina präglades inte bara av misär, utan också av oenighet i ledningen. (Nordenstreng och Halila 1974: 270–272.) Vehkalahti hembygdsnämnd har uppfört ett minnesmärke ritat av skulptören Soulo Mäkelä på Leirinkanka år 1968 med text: ↔1741 Stödområde för svenska-finska armén – vinterläger vid Upplands infanteriregemente 1741–1742. (Knappast 1984: 100.) På lägerduken kan man se åtminstone ett tjugotal runda, ovala och rektangulära, vallformade tryck med en diameter mellan 3 och 6 meter.

Vid en injektion i mitten av en enda tryckplatta dokumenterades följande lager från jordytan nedåt: yttorv 10 cm, spolningsskikt 1–2 cm, gul sand 10 cm, sotad 1 cm, gul sand 13 cm, sot sand 7 cm och ren bottensand på ca 40 cm djup. Vid inventeringen 2022 upptäcktes sex tidigare okända tryckningar (se fotnoterna A-F).

Soldatlägret fortsätter västerut, där det finns gott om tryck. På den nordöstra sidan av lägerplatsen finns en stenåldersbostad (se Hamna lägerduk).