Myllykylä (Kvarnby) Teikari

Myllykylä gamla tomtmarker har legat vid Vehkajärvi på stränderna av Vehkajärvi, öster om Villmanstrandsvägen. Orsakerna till byns uppkomst har antagligen varit ett fördelaktigt läge längs den vattenväg som leder till Kyrksjön och kusten samt goda kvarnplatser, enligt vilka byn fick sitt namn. Myllykyläs äldsta permanenta bebyggelse uppkom uppenbarligen som ett resultat av en systematisk svensk nybyggelse under 1200- och 1300-talen.

Namn av finskt ursprung synes även här förekomma något längre bort från det gamla bycentrumet i närheten av Myllykoski. Befolkningen och byarna har dock finländt senast vid 1500-talet. Byn nämns för första gången först 1551 i jordboken, där 14 hus har antecknats från Myllykylä. Bebyggelseutvecklingen i Myllykylä avbröts till följd av den ödeläggelse som krigsåren och de prövningar som följde på kriget orsakade.

På 1600-talet slogs gårdarna ihop till två stora odlingar som odlades av herrgårdsägare. Den ena lägenheten blev senare ett trähus, eller upsers boningshus, och den andra förvandlades till en herrgård som dominerades av omväxlande ägarfamiljer. (Korhonen 1981:408; Rosén 1936:114-115.) De gamla tomtmarkerna i Kvarnby är fortfarande bebodda.

På Vehkajokis östra strand är Jaakkola tomten till stor del obebyggd. Tomtmarkerna Puonti och Teikari på Vehka älvs västra strand är ganska vida bebyggda; på gårdsområdena och mellan byggnaderna kan ha bevarats rester av tidigare bebyggelsefaser. Byns stämning präglas fortfarande av forsens brus och den gamla kvarnbyggnaden vid forsens randen.