Mellangård 2

Bakgrundsinformation om objektet: Kroneld (1950, 28, se ytterligare information): Åntalas (näst Ontala) gårdar i Västergård och Östergård hade två ugnar mittemot stranden i Pettiby (näst Petteby). Under 1870- och 80-talen brände gårdarna tillsammans kalk i Västergårdsugnarna, som var nyare och i bättre skick.

En av ugnarna byggdes på 1880-talet och hade en öppning för vedläggning på varje sida. Kroneld har dock på kartan markerat fyra kalkugnar. Inventeringsresultat 2013: Mellan Mellangård I stenbrottskö och Kojkullafjärdens strand finns i par i två grupper sammanlagt fyra konstruktioner som ska tolkas som kalkugn (konstruktioner 1–4).

I mitten av den nordligaste konstruktionen (struktur 1) finns en låg vikt, cirka 3 meter lång, 2 meter bred, rätvinklig och på dess norra sida finns stenbäddar av sten. Runt omkring 10 m i diameter. På östra sidan av byggnad 2 finns en kallmurad stensättning och i mitten finns ingen grotta eller ett tryck.

Enligt värden skulle ugnen fortfarande vara laddad. Tillsammans bildar dessa två konstruktioner en strandlinje som sammanlagt är cirka 23 meter lång och 8 meter bred till en sluttning grävd i en kulle. Byggnaderna 3 och 4 ligger cirka 80 meter söder om de föregående, inom samma strandzon. Båda har en tydlig vikt i mitten, jordvallarna är cirka 2–3 meter breda.

Jordvallen mellan dem är gemensam. Inre delen av byggnad 4 är rektangulär och knappt en meter hög. Trycket i mitten av konstruktion 3 är mer svagt och vagt. Tillsammans består konstruktionen av en cirka 12 meter lång och 8 meter bred helhet. Mellan Louhoskön (den östra delen av Mellangård 1) och åkern norr om den fanns inga tecken på en kalkugn som preliminärt var markerad i planbeskrivningen.

Tolkning: Fyra kalkbrännugnar. Konstruktion 2 är troligen fortfarande laddad. Med tanke på omfattningen av den nordligaste gruppens kupol är det möjligt att det finns tre ugnar (1 tömda, 2 laddade). För mer information: Den nordligaste ugnsgruppens observation försvårades av en stor mängd buskar som växte upp ovanpå och runt omkring.

Enligt värdens uppgifter anmäldes två ugnar till beskattningen, två undantogs från beskattningen och var därför åtskilda från de två andra. Värden berättade att en rökbastu byggdes på en gammal kalkugn i norra delen av viken och att den tillhörde skolmästaren Lönn, som 1809 var krigsveteran. Han hade varit med i slaget vid Lemu, och bodde i Tippkulla torp.