Mäntlahti (Mentelax) Vanhakylä

Mäntviks kustbys gamla tomtmarker har legat i Fredrikshamns sydöstra hörn, norr och söder om Stora strandvägen. Mäntviks bebyggelses uppkomst och utveckling påverkades utan tvekan av byns utmärkta läge vid land- och sjöförbindelserna. Mäntlaxborna hade inte bara lätt tillgång till Fredrikshamn utan även till andra centrum i Finska viken.

På den stora strandvägen kom även militäravdelningar emellanåt, som orsakade många slags besvär och lidande, oberoende av om det var fråga om egna eller fiendens trupper. Mäntviken nämns för första gången i ett dokument från 1458 (FMU 3076) där gränserna mellan byarna i Västra och södra delen av Stora Vehkalahti definieras.

Mäntviken definierades i mitten av 1500-talet i tur och ordning som Vehkalahtis förvaltare. I 1551 års jordbok har åtta hus antecknats från Mäntviken, men år 1573 fanns endast fyra hus. Byns värdar var inte bara jordbrukare utan även fiskare och skeppare. (Rosén 1936:127-128,138,143-144.) Under 1700-talet formades Mäntviks hus av två herrgårdar som senare slogs samman till en enda storgård, det vill säga en udde.

Herrgårdens huvudbyggnad uppfördes år 1851 något avskilt från huvudbyn, tomten till det gamla Ristolahuset. (Korhonen 1981:358-361; Knapas 1984:100.) De gamla tomtmarkerna i Mäntlahti by är idag bebodda. På tomten i Gamla byn finns fortfarande bondbebyggelse omgiven av åkrar; på de obebyggda gårds- och åkerområdena finns sannolikt även kvarlämningar från tidigare bebyggelsefaser.

På tomten vid det nuvarande Mäntlahti hovet finns förutom herrgårdens huvudbyggnad även ett annat bostadshus. I de obyggda områdena kan man ha bevarat resterna av tidigare bosättningsstadier. Hovets tomt låg länge öde på 1700-talet efter att invånarna rest 1695–97 till följd av takår (Korhonen 1981:360).

Vid inventeringen 2022 konstaterades att husens gårdsområden huvudsakligen låg på vallen, vilket förhindrade ytobservationer, men det är möjligt att rester av tidigare bosättningsstadier finns bevarade på nuvarande gårdsområden.