Malminkartano 2

Stenartad bostad, belägen i en bergssluttning som sträcker sig nordväst om och norr om Herrgårdsskogen, söder om Rukkilanstigen och öster om järnvägsbanan. Det finns en slätt på cirka 31 mpy höjd som är en forntida strandformation. På slätten växer en blandad skog, längs den går en stig och jordmånen är sandig.

Boplatsen upptäcktes 1960 och inspekterades 1962. Vid den tiden kunde man bara se spår av spisplats och bostad i ett dike öster om vägen. 1971 drogs slutsatsen att det fanns arkeologiska utgrävningar på orten på grund av byggandet av Martindalens tågbana. Vid den tiden gick en grusväg cirka 28 mpy i höjdkurva, under vilken man fann tecken på var man bor.

Bostadsorten utgjorde en smal zon i höjdled mellan 28 och 30 mpy och tycktes vara mycket liten - även om man trodde att den till stor del förstördes till följd av banarbeten och annan markanvändning. Upptäcktmaterialet bestod främst av linakeramik och Morby keramik, vilket ledde till slutsatsen att det hade haft två driftsfaser.

På objektet genomfördes en precisionsinventering 2022 i anslutning till utredningen av detaljplanen. Syftet var att klarlägga objektets överlevnad och omfattning. Studier visar att mellan klipporna och den branta sluttningen finns kvar en cirka 30 meter lång och fem meter bred remsa i öst-västlig riktning längs en forntida strand.

Försöksgropar i närheten av stigen gav upphov till några kvarts- och bergslagsdammar. I öster gränsar boplatsen till tomten i ett höghus, och i väster ligger resterna av boplatsen i området mellan bergskärningen och klippan. De fyra provgroparna söder om den östra delen av fornlämningsbarriären kunde inte upptäckas och marken blev på vissa ställen mer blandad och det fanns avfall i omgivningen.