Lukkala

Målet ligger i byn Kodjala på lägenheten Lukkala och på den avstyckade industritomten Isomäki (Naval Oy) sydväst om Riihenkallionvägen, 330 m från Nystadsvägen i nordväst och 700 m från Sirpujoki i öster, på en kulle kallad Kalmanloukas. Terrängen är en stenig moränbacke som går mot sydväst. Terrängen har modifierats kraftigt när en industribyggnad har byggts 1975 på den södra sluttningen av backen, ett tidigare åkerområde som utvidgats 1985.

På södra och sydvästra sidan av Lukkala huvudbyggnad har man vid inventeringarna 1955 och 1987 konstaterat sammanlagt sju jordblandade röyköer (halk. medelm. 4 m). Redan i slutet av 1800-talet har man på Lukkala fält funnit ett fragment av järnålderssvärdets blad och en sköldkopp och i början av 1900-talet ett bronsspänn samt på 1940-talet spjutspetsar.

På grund av expansionen har en försöksgrävning genomförts 1985, där man på byggnadens västra och sydvästra sida konstaterade tecken på järnålders- och historisk verksamhet, stenrösen och en del järnålders keramik och lerkoncentrat. År 2007 fann man att en utbyggnad av en industribyggnad har förstört dessa rösen.

På byggnadens nordöstra sida har man hämtat järnslagg från berggrunden i Riihenkallionernas sydvästra kant. Enligt traditionen finns det en medeltida kapellplats och en kyrkogård sydväst om Lukkala huvudbyggnad (mellankoordinat p = 6761800, i = 3210150, z = 22,5). Källaren vid byggnadens slut uppges ha varit kyrkans vinkällare.

På kullen väster- och sydvästra sidan av Naval Oy:s industritomt finns minst 13 röyköer i olika åldrar, där man hittade ca 4 kg järnålders keramik i ett provdike. I backens västra sluttning hittades dessutom en brännkalk från merovingtiden, då man hittade bl.a. en spjutspets, en kniv, ett hästskospänne och ett dekorativt bältesspänne i ett hål i botten av det gamla riset.