Latokartanonkoski

Kiskonjoki Latokartanonkoski är en av de bästa forsarna i södra Finland. På platsen fanns möjligen kronkvarnen redan på 1300- och 1400-talen. På 1550-talet byggdes en tullkvarn i anslutning till Näse kungsgård med fyra stenpar. På 1560-talet byggdes en annan tullkvarn med två stenpar. På 1556 byggdes en vattensåg som förnyades på 1660-talet.

Latokartanos järnbruk ligger norr om Kiskonjoki, cirka 100 m ovanför den gamla kvarnforsen. Åbo köpman Carl Johan Sallmén köpte 1830 Kuustos kruka och flyttade hammaren till Myllykoski strand. Inom området för latokartanos fors finns flera konstruktioner och grundsatser från den historiska tiden, bland annat grunden till kvarn, mjölnarstuga och stånghammare.

Från den hammare som revs 1905 kan man i terrängen urskilja endast smärre spår. Inne i en lång åvägagående byggnad har gått ett cirka 1,5 m brett vattenbryn, där vattenvagnarna synas ha legat. Väggen på forssidan av ruinen i en gärdesgård är cirka 1,5 m tjock och omkring en meter hög mur av gråsten.

I övrigt är byggnadens yttre mått svår att urskilja. Latokartanos stora kvarn av gråsten och lagil är byggd år 1805, dess verksamhet upphörde år 1962. Det finns en stor tvåvåningsruin kvar. Vid samma tid revs även dammanordningarna. Mittemot kvarnen har det funnits en vattensåg. Nedanför kvarnen och sågen fanns en spritbrännare på en ö i mitten av floden 1848-74.