Långkärrsskogen 1

Målet ligger norr om riksväg 7, från korsningen av den väg som leder till platsen 480 meter nord-nordväst, nordväst-nordöst och nord-nordöst. Terrängen är en sandslätt i södra och sydöstra kanten av en stenig backe som ligger mycket svagt åt söder och sydost. Den har under senstenstiden varit en sydlig strand på en skyddad havsvik (17,5 mpy).

På den högsta punkten av backen (20 mpy) finns stora stenblock. I området växer ung tallskog och blandad skog. Platsen är lätt att nå, men på grund av skogsbeståndet är det svårt att se ut i terrängen. fynden har samlats in från två kolonier av skogsmark som frodats i mitten av 1980-talet och ligger vid vägkorsningen 25 och 40 m nordväst och 10–20 m väster om skogsvägens nordöstliga kant.

Vid inventeringen 2006 har fynden lokaliserats till en yta på 25 x 25 meter sydost om de stora stenblocken (medelkoordinaterna P = 6709237, I = 3481006, Z = 17,5 mpy). Terrängen lämpar sig bra för camping och objektet har klassats som en senstensålders öbo. För att bestämma fornlämningens omfattning krävs utgrävningar.

På grund av den nya inriktningen på VT 7 gjordes arkeologiska undersökningar på platsen sommaren 2009-2010. 2001 undersöktes bostadsområdets omfattning i förhållande till väglinjen. I undersökningarna sommaren 2010 begränsades den centrala delen av bostaden till försöksgroparna och den norra gränsen till fornminnesområdet i riktning mot väglinjen.

I undersökningarna anges att objektets norra kant ligger cirka 20 meter från väglinjen. Utgrävningen inriktades på det centrala området på bosättningen, där det blev fler fynd än väntat: lerkärlsbitar, brända ben, stubbar och stenföremål (t.ex. linvikt, pilenspets och skifferpilspets), där man fann tydliga områden av mänsklig aktivitet där man fann lerkärlsbitar och brända ben.

De klart avgränsade smutsiga figurerna tycktes bilda en vinkel, vilket kanske tyder på att det fanns en stenåldersbyggnad på platsen. Radiokolsättningar av brända ben och keramikkarmar säkerställer tidpunkten för objektet. I den osteologiska undersökningen kan man också få en artbestämning av brända ben.

Stenåldern undersöktes till stor del och den som undersöktes för att genomföra den nya linjen på riksväg 7 finns därför inget hinder enligt fornminneslagen. Den del som fortfarande skyddas av fornminneslagen stannar på ett skyddsområde söder om motorvägen cirka 20 meter från den kommande riksvägens södra kant.