Laitikkala

Byn Laitikkala har funnits åtminstone sedan 1539, då byn har haft ett hus. I samma allmänna förteckning över bebyggelse i Finland nämns också Helmikkala by, som dock försvinner från förteckningen före slutet av 1630-talet. Även byn Laitikkala finns i den allmänna förteckningen över bebyggelse endast fram till 1712, men eventuellt har handlingarna försvunnit från senare tid just i fråga om Laitikkala.

Efter 1714 finns endast ett fåtal byar kvar i förteckningen. Efter mitten av 1800-talet har bosättningen minskat i Laitikkala centralbyar, eller mer sannolikt har husen flyttats till den nuvarande byns plats i området mellan Kyllösa älv och Katsalamm. Den äldsta grundkartan är från 1956 och den har redan helt upphört att existera och det finns bara sex bostadshus i huvudbyn.

Nyskifte har gjorts i byn ännu på 1950-talet. Vid inventeringen gjordes några spadar på Ahla gårds kanter och åkerfält. Av de provgropar som gjorts på åkern fann man inget särskilt. Av de provgropar som gjorts på kanten av gårdsplanen fanns en bit rödlera, i den andra hålan (närmare Unnanäsvägen) låg svart jord omedelbart från ytan och mycket rikligt med tegelkross.

Samtidigt granskades åkerns yta, som låg öppen mellan Karleby och Ahtila söder om Unnanäsbacken, och där hittades fragment av slipstift, glas, rödlera, fajans och vulkanpinnar. Åkerns västra kant är ett område som tillhör den gamla bytomten i Laiikkala. I närheten av Karleby, vid gränsen mellan äng och skog, befanns stenfoten vara 4 x 7 meter stor.

I stenfotens östra ända fanns en möjlig rest av spiselkullen. I ängområdet söder om korsningen av Kaitamontie hittades små kullar som mycket väl kan vara spiselhögar för rivna hus. Ängen är ett område som tillhör den gamla bytomten i Laiikkala. Nordvästlig bytomtmark granskades inte i samband med inventeringen eftersom den inte ingick i åtgärdsområdet.

För båda tomtmarkerna har dock lagts fram ett förslag till avgränsning som baserar sig på 1703 års karta och storskifteskartan från mitten av 1800-talet.