Om platsen
Månens bärghammare ligger i början av en liten bäck som går ner från Hamarsjön till Koskenälven (Perneå älv?), i den smala branta floddalen. År 1732 fick Claes Flemming tillstånd att anlägga en stångjärnsverkstad på Perniö Storgrans skattehus mark. I verkstaden smiddes Teijos masugnsrockjärn. Även järnet i Nora gruvområde användes.
I början av 1800-talet lyftes stånghammares smidningsrätt och rockjärn började importeras till stor del från Sverige från bergslagen Grythyttan och Nya Kopparberget. År 1830 fick dåvarande bruksägaren Carl Johan Sallmen tillstånd att flytta maten till stranden av Myllykoski i Latokartano och smidningen av rockjärn i Kosten upphörde.
Objektets läge har bedömts utifrån en grundkarta och presenteras som punktligt. Exakt lägesinformation och områdets omfattning är inte kända. De murade gråstensväggarna har bevarats i terrängen som bäst på 2,5 m höjd. Verkstaden är cirka 22x25 m stor och har en tegelbelagd botten och grunden till en tyghammare.
Ovanför ruinen av en gammal jord- och stendamm. På båda sidor om ån finns slagghögar. Söder om hammareviken finns stenfötterna i tre större byggnader, runt dem finns det gott om famnar och kanske åtminstone en del av byggnaderna har tjänat som kolskydd. Ruuks arbetarbostäder ligger på en träfri klippa nordväst om verkstaden.
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska
- Typ
- fast fornlämning
- Undertyp
- rautaruukit
- Datering
- historisk tid
- Kommun
- Salo




