Kuuliala (Kuuliala) Heikkilä

Heikkilä fornlämningsområde består av två tydliga terrassliknande slätter på åkerområdet sydväst om och väster om Heikkilä huvudbyggnad. Heikkilä gårdsområde ligger på en kulle som skiljer sig från landskapet och har direkt sikt mot ruinkyrkan. Före 1600-talet har området varit en stickande udde i Pälkänevattnet.

Enligt 1673 års karta har området varit i odling redan då och byn Kuuliala låg vid de nuvarande bostadshusen öster om Ylikartan. I de litterära källorna nämns byn Kuuliala för första gången på 1400-talet, men byns uppkomst dateras till 1200-1300-talet. På basis av resultaten av ytplockningen på området kan bostaden dateras till slutet av järnåldern.

Omgivningen i det nuvarande bostadsområdet är huvudsakligen förstörd av byggande och utjämningsarbeten, och inga tecken på fasta fornlämningar har observerats. Men lösfynd som tyder på järnåldern har hittats i området: en lerig virvel och ett runt bronsspänn. På sockerbetsfälten sydväst och väster om Heikkilä hus, cirka 1000 m2, har man vid 2004 års inventering funnit keramik av järnålderstyp, röd lera, lerkoncentrat, fragment av slipstenar och kritapipor, planglas och flaskglas, rikligt med ler- och järnslagg, virvlar samt retuscherat kiselföremål.

Upptäckten har koncentrerats till terrassen i områdets sydvästra del, där man också har upptäckt en något mörkare mark och några brända stenar än resten av omgivningen. I närheten finns även metalldetektorfynd med järnålder från åren 2008-2012. År 2020 visade det sig inga spår av fornlämningar vid övervakningen av schaktningen av den elektriska jordkabeln.