Kuorsalo

Målet ligger på ön Kuorsalo i sydostlig riktning från Fredrikshamn. Kuorsalo gamla by ligger i norra delen av Gamla byviksviken i sydöstra delen av ön. Den bädd som ledde från havet i Gamla byviken torkades ut på grund av landhöjningen under 1800-talet, då byborna började flytta till öns norra, nordöstra och västra stränder.

Den sista invånaren i Gamla byn Maria Kristiina Lommi dog 1899. Kuorsalo omnämns redan 1387 i ett brev om Viborgs stads äganderätt (FMU 957). Vikingatiden (800–1000 e.Kr.) Hamina Savilahti) vid öns sydöstra ända, på båda sidor om den bädd som ledde till Gamla byviken, tyder på att ön varit en känd hamn- och uppehållsplats långt tidigare – redan då vikingarna färdades till östra vägen. (Rosén 1936:49-50,126-127.) Den första permanenta bosättningen i skärgården antas på basis av benämningen ha varit svenskskimrande nybyggnation som trängde fram en äldre finsk vildmarksavlagring från fastlandet till sin väg.

Skärgårdens bebyggelse under 1200- och 1300-talen skulle därför vara en del av det systematiska bosättningspolitiska program som genomfördes efter erövringen av Karelen. De äldsta dokumentkällorna som berättar om själva bebyggelsen härstammar från 1540-talet: Enligt 1547 års kyrkoskatteförteckning fanns det då fem hus i Kuorsalo by.

Administrativt räknades Kuorsalo in i anslutning till Vehkalahti först från 1559. (Rosén 1936:156,244-245,249.) Den avfolkade bytomten i Kuorsalo är ett höbevuxet område med en entrar, äppelträd och olika buskar, där elementen i den gamla byn fortfarande är synliga. Det finns ett stängsel och några kvarlevor av ruttna lador samt många rester av ugnar, stenmurar och byggnader.

I terrängen kring den egentliga bytomten finns också stengärden och de gamla åkrarna med diken är också märkbara. Områdets avgränsning baserar sig på observationer från 2006 års inventering.