Om platsen
I den sydöstra delen av Vahterpää finns den gamla naturhamnen Kungshamn. Kungshamnsnamnen blev vanligare under Vasaperioden då naturhamnarna hamnade i kronans besittning. Vahterpää kungshamn nämns för första gången i Jönss Månssons seglingsguide från 1644. Kungshamn är märkt på en 1744 ritad karta (Ericksson 1937: fig 11) och är känd som den svenska skärgårdsflottans bas 1788-1790 och 1808-1809.
Cirka 50 m från Bastuvikens norra del västerut finns vid foten av klippan en fyrkantig hyddogrund av cirka 8 x 4 m. Bogrunden består av en stencirkel runt den stora stenen. Vid sidan av den stora stenen finns eventuellt en kvarleva av en liten stenugn i söder. På toppen av klippan cirka 50 m sydväst om föregående är det cirka 4 x 5 m breda hyddor.
Basen består av tre stora naturstenar med små stenar mellan vilka man har lagt små stenar. Boden är helt täckt av mossa. På nordvästra sidan av området finns ett möjligt röse med en diameter på cirka 8,5 meter som är cirka 0,6 meter hög. I mitten av ravinen har ladugården kollapsat. (Se även objekten Vahterpää Kungshamn 701 01 0011 och Kungshamn Sandbacka 701 01 0012.)
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska
- Typ
- fast fornlämning
- Undertyp
- militärläger
- Datering
- historisk tid
- Kommun
- Lovisa







