Om platsen
Tomterna i Kolsila by låg öster om Vehkajoki, som går ner till Kyrksjön, med moränkuppar omgivna av åkrar. På andra stranden av Vehkajoki låg Kolsila mittemot byn Töytäär. Sivati by låg 1,5 kilometer söder om Kolsila och Myllykylä ungefär lika mycket norr om Kolsila. Den finska Kolsila föddes vid Vehkajokis randen, nära Töytäär, medan den dåvarande huvudbyn Routsby låg vid Kirkkojärvi strand.
Områdets äldsta permanenta bebyggelse antas ha svenskt ursprung, men byarna finländtes redan på 1500-talet. I Kolsila beskattningsuppgifter år 1544 förekommer det finska namnet Svart. Kolsila nämns första gången först då, men byn är troligen född senast på 1400-talet. I 1551 års jordebok har från Kolsila antecknats åtta hus, från 1571 skattebetalande hus endast tre. (Rosén 1936:112-115,225.) Kolsila fyra gårdar: Forsell, Kolsi, Län och Pousi utrustades år 1743 av ryttare.
I mitten av 1500-talet började tydligen Kolsilas värdar att bli skattebefriade rustrollare, då kronan med sina stormaktssträvanden behövde män i sin armé. 1640 krigade värden Tomas Mikkonpojkens bror Klemetti och för Kols åter familjens förstfödde Risto Eriksson som ryttare på Länets gård. (Korhonen 1985:48) Länets tomt ligger strax öster om Vehka älv på en relativt stor kulle omgiven av åkrar, som anges på grundkartan under namnet "Gamla backen".
Namnet kan syfta på tomtens ställning som byns ursprungliga tomtmark. Tomten är fortfarande bebodd, men vida bebyggd; byggnaderna är bostads- och ekonomibyggnader som hör till gårdsbruksenheternas ekonomiska centrum. På vidsträckta obyggda gårds- och åkerområden kan rester av tidigare bebyggelse ha bevarats.
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska
- Typ
- fast fornlämning
- Undertyp
- byplatser
- Datering
- historisk tid
- Kommun
- Fredrikshamn







