Kivisakasti

Objektet ligger i S:t Michels centrum, vid den gamla stensakristian, i ändan av Porrassalmenkatu. På platsen finns ett gravfältsområde med cirka 100 m i diameter, från vilket det förutom mynt från 1400-1700-talet har påträffats två spännbucklor från korstågstiden (KM 26912). Gravfältet är till största delen (?) förstört vid väg- och byggnadsarbeten.

Dokument som exakt fastställer åldern på stensakristian i S:t Michel finns inte. I traktens lokalhistoriska litteratur har byggnadstidpunkten ofta förknippats med de tidigaste källorna som berättar om Savilahti församling. Namnet Savilahti nämns i historiska källor första gången i fredsbrevet i Nöteborg år 1323.

En mera exakt uppgift om själva församlingens existens finns sex år senare i ett brev av kung Magnus Eriksson. Stensakristian torde vara Savolax äldsta byggnad. Markus Hiekkanen daterar dess byggnadstid till perioden mellan slutet av 1400-talet och mitten av 1500-talet (Hiekkanen 1994, 252). Den är byggd av gråsten och i anslutning till den har, tydligen i flera omgångar, Savilahti församlings träkyrka funnits.

Mitt i sakristian finns en, numera igenmurad, 1,5 m djup grop försedd med timmerväggar och brädgolv. I den har påträffats flera tiotal kranier och ben samt 22 lik i kistor, av vilka 7 var vuxnas lik. På en del av kistorna angavs på locket den avlidnas identitetsuppgifter och dödsår (mellan 1740 och 1776).

När stensakristian restaurerades (arkitekt M. Schjerfbeck 1897) till sitt nuvarande skick 1900 (1901) påträffades ännu fem skelett av vuxna under gropens golv. Då observerades inga spår av kistor. År 1929 kom det fram rikligt med skelett vid gatuarbeten runt sakristian, och senare, till exempel på 1970-talet när man byggde på området, har massgravar kommit fram (publikationen Suur-Savon museo, Kirkkomuseo, Kivisakasti, Päämajamuseo, s. 7). Även vid grävningsarbeten på avloppsnätet år 1967 kom det fram rikligt med ben, som har förts till församlingens begravningsplats.