Kinttumäki

Målet ligger norr om riksväg 7, vid Hirvikoski, från korsningen mellan Limalaxvägen och Rättikate till 450 m nordöst, från huvudbyggnaden på Soinisuo gård 110 m nordost. Terrängen är sydvästlig, delvis stenig sandsluttning med rester av gamla sandgropar. Tidigare har en sexig sluttning huggits ner för några år sedan, men de största björkarna har lämnats kvar.

På sluttningen finns minst två fornstrandsformationer (25 mpy) och längst ner på sluttningen (20 mpy). Under stenåldern är platsen lätt att nå, men svår att se på grund av den nu växande horsmen och hallon. Vid grustäkten 1910 har man tagit hand om lerkärl och stenföremål av kamkeramisk keramik. På grustäktsplatsen har grävts samma år.

I sandgropens nordvästra kant har man då konstaterat en långdragen tyngd som tolkats som bohåla samt fem långdragna, sluttande tryck (2-5 m x 1 x 0,5 -1 m) öster om sandgropen. I området finns även en skrattguide och andra gropar. Från utgrävningsområdet österut, öster om de långsträckta trycken har man också funnit en platt och slät böja (halk. 7-8 m), på vars kanter man i försöksgroparna funnit lerkärlsbitar.

Den har också tolkats som ett hemtryck. Fler fynd har kommit fram i sandtäkten från 1950-talet, varefter platsen, med undantag av skogsavverkningar, bevarats oförändrad. På basis av terrängobservationerna vid inventering 2006 är sluttningens övre kant mycket stenig och det finns inte så mycket mark kvar efter sanduttaget.

Sandhålen är fullständigt förmultnade och det går inte längre att exakt lokalisera utgrävningsområdet eller den platta tryckningen. De kan dock finnas kvar. Det finns gott om jordhålor i närheten och det är möjligt att åtminstone smala tryckningar är hemvist för en senare tid. Groparna, som är en meter breda till residens, verkar vara alltför smala, och det gäller snarare de näringshistoriska resterna. En närmare definition av fornlämningens omfattning och hållbarhet förutsätter åtminstone försöksgrävningar (fredningsklass 2).