Kårböle (Kaarela)

Kårböle före 1600-talets slut ligger den ödelagda tomtmarken i Kaarelaparken, väster om midsommarstigen, på de mjuka och skyddade syd- och östsluttningarna av bergbacken, där det växer blandskog med lövträdsvinst. Framför autotsen finns en åkeröppning med stenåldersbebyggelse (Malminkarta 4) och väster om klippan finns en gammal plats för Kårböle stuteri.

Ingemagnanus i Karebola förekommer i historiska källor redan 1417. Bynamnet kan innehålla det fornsvenska personnamnet Kare. På 1540-talets vouditiniler nämns förutom Kårböle två byar, Rökisby och Nyby, som slogs samman med Kårböle på 1550-talet. År 1540 fanns i Kårböle åtta hemmansegare (Tomas Nilsson, Hans Jönsson, Nils Jönsson, Clemet Larsson, Jöns Olsson, Lasse Nilsson, Staffan Tomassan, Anders Olsson) som sammanlagt betalade 2 1⁄2 fullskatt, i Rökisby tre hemmansegare På de tidigaste kartorna från 1690-talet från Kårböleområdet har man endast beskrivit tomtmarkerna i trähus, Husbacka och Gammelby, varför man inte är säker på var de medeltida Kårböle tomterna finns. (Lasse Matsson, Michel Ingesson, Nils Jopsson) som sammanlagt betalade 2 fullskatter och i Nyby fyra bönder (Nils Jönsson, Tomas Jönsson, Clemet Larsson, Lasse Olsson) som sammanlagt betalade en halv skatt.

Enligt jordböckerna från 1547 och 1553 var Nils Jönsson och Clemet Larsson Kårböle ytterbymän, som då bodde i Nyby och tydligen hade flyttat dit från Kårböle. Rökisby och Nyby slogs fram till 1556 samman med Kårböle, som då hade tolv, sammanlagt 5 1⁄4 fullskattebetalande bönder. Av dessa var sex desamma som bodde i Kårböle och Nyby 1553 och tidigare.

Hustalet förblev känt av dessa fram till början av 1600-talet, då skattetalet för byn låg på 5:e 1620-talets slut och på 30-talet låg sex av Kårböles hus öde och tydligen 1634 hamnade alla husen i byn hos hovjunkaren Jörgen Bönhard. Autiotonen upptäcktes 2007 då man upptäckte fyra konstruktioner och bränd lera på objektet, men inte tegel eller fynd från 1700- och 1800-talen.

Eftersom tomten inte heller är markerad på kartorna kunde man bo på medeltiden eller 1500- och 1600-talen. I 2011 års kartläggning fann man eldstads- eller byggnadsgrunder över tio och på sluttningarna upptäcktes konstgjorda terrasser. På klippans sydöstra sluttning år 2024 dokumenterades elva möjliga eldstadsgrunder och några byggnadsbottnar.

Genom bytomten går en sydväst-sydlig väggrund som tydligen har varit i bruk ännu på 1900-talet. I områdets norra del finns grunden till den jordbruksbyggnad som fanns på 1930-talet och i den södra delen till 1970-talet upprättstående byggnadssten och sannolikt en modern källargrop. Även om tomten visar tecken på en nyare markanvändning, finns det en unik, ovanligt välbevarad helhet, och det kan finnas fler gamla konstruktioner eller kulturlager under marken.