Kankaanlaita a

Målet ligger mellan Stora Vehkajärvi och Kuonajärvi norr om Vehkaoja, på en skogsväg som går förbi Honkala i östsydlig riktning drygt 600 meter från Honkalas bostadshus. Bostaden ligger på en jämn tallduk, som fr.o.m. bosättningen ligger svagt sydväst mot träsket. På grund av keramiken kan man urskilja två olika bebyggelsefaser.

Området har delvis undersökts mellan 1929, 1990 och 1991. En av Kerimäki kommuns mest värdefulla fornlämningar och dess utnyttjande, skötsel och forskning skall ägnas särskild uppmärksamhet. Kankaanlais bostad har legat i en smal zon på en sluttning som leder söderut mot den forntida Saimaa. På Kaistale finns sammanlagt 14 möjliga boningstryck med vallförekomster alltid i riktning mot stranden.

Områdets nuvarande höjd över havsytan varierar mellan 80 och 87 meter. På området finns två forntida strandförekomster. Den mindre följer en höjdkurva på 81 meter. Otto Pekonen levererade de första fynden från området till museet år 1929. De lerkärlsbitar som hittades i den lilla sandgropen i Falcks hus.

Pälsi besökte området samma år och utförde försöksgrävningar i området för att fastställa gränserna för fornlämningsområdet. Objektet kontrollerades på nytt 1973 och 1988. Under en inspektion år 1988 upptäckte man att det var ert första hemtryck, eventuellt platsen för hembotten. På samma ställe fann man en bit lerkärl som hade dykt upp med ett fallet träds rötter. Utgrävningar genomfördes i området mellan 1990 och 1991. Utgrävningarna visar att områdets hjärta ligger cirka 200 x 30-40 meter.