Kananiemenharju 1

Bostadsorten ligger norr om riksväg 7, på västra sluttningen av Kananiemiharjukannas högsta punkt på den östra gränsen av Valkmusa nationalpark och det därtill hörande Kananiemi kärr. Terrängen är en sluttning mot väster av en sandås som gränsar till myrmarker och där finns en sandgrop som öppnats vid vägens östra kant och som blivit oanvänd.

Under stenåldern har platsen legat på ett smalt kant av grunda havsvikar. I den östra kanten av sandgropen (15 x 15 m) och på ytan av den jord som kläckts ovanför den har man hittat 1982 lerkärlsbitar, kvarts och stenartersdammar samt en kvarts söder om gropen vid vägen. Vid 2006 års inventering fann man inga fynd i gropens östra kant.

På åsen norr om gropen kan man urskilja några obestämda tryck (diametern 2 meter). På basis av fynd och höjd är det sannolikt fråga om hemvist under kamkeramisk tid. Bosättningsområdet har bedömts enligt en sluttning, men för en mer exakt avgränsning krävs åtminstone försöksgrävningar. Fornlämningens skyddsområde har fastställts vid inrättandet av nationalparken.

Omedelbart norr om området har ett tjugotal tryckningar hittats, se undermål. En del av tryckningarna omfattar bl.a. keramik-, kisel- och kvartsfynd. För att bestämma tryckens karaktär krävs närmare undersökningar.