Kajanas gamla stadsplaneområde

Objektet ligger på södra stranden av Kajaaninjoki, på en backe i den nordöstra delen av en udde som skjuter ut mot norr och nordost. Norr om objektet ligger borgen vid Vuohinginkoski, dvs. Kajana borg, som byggdes under första hälften av 1600-talet, omkring 1604-1619. Om bebyggelsen på området före 1600-talet finns inga uppgifter.

Innan borgen byggdes fanns på området tydligen en handelsplats och en färdväg dit. Borgens byggare bodde vid älvstranden, och byggnader som hörde till borgen fanns på båda sidor av Kajaaninjoki. Handelsplatsen hade flyttats bort under byggnadstiden, men när borgen stod färdig flyttades den tillbaka till trakten kring borgen.

Söder om älven låg borgens boskapsgård. Staden Kajaaninlinna, dvs. Kajana, grundades år 1651. Enligt en karta från år 1659 hade staden 8 kvarter, en lång gata i nordvästlig-sydostlig riktning mellan tullportarna, tre korsande tvärgator och ett staket runt staden. På kartan har flera byggnader ritats in längs gatorna, och dessutom en kyrka.

Man vet att det i staden också fanns bl.a. en prästgård och en sockenstuga. År 1712 brände ryssarna stadens södra del, och år 1715 brände borgens befälhavare ned resten av staden. Av byggnaderna blev kyrkan den sista, och ryssarna brände den år 1716. Redan år 1716 återvände invånare till staden, och vid stranden byggdes åtminstone en bastu.

Efter stora ofreden började staden byggas upp på nytt längs de gamla gatorna. Den ursprungliga stadsplanen ligger till grund för den nuvarande. Stadens äldsta del ligger ungefär inom området mellan Lönnrotinkatu, Pohjolankatu, Ämmänkoskenkatu och stranden. Staden växte långsamt under 1700- och 1800-talen, och många tomter låg öde.

År 1807 förstörde en brand 63 byggnader. På 1800-talet och möjligen ännu i början av 1900-talet låg det långa stockar som spänger på gatorna. De gamla underjordiska kulturlagren inom det område som var bebyggt fram till stora ofreden är fredade enligt lagen om fornminnen. Vid den stadsarkeologiska inventeringen år 2001 fastställdes på vilka tomter de fredade kulturlagren sannolikt har bevarats.

Avgränsningen av den fasta fornlämningen bygger på denna inventering. Enligt inventeringen är avlagringarna i gatuområdena till största delen förstörda. Den ursprungliga bottenjorden av siltmorän i Kajanas gatu- och torgområden har avlägsnats från nästan alla delar av centrum. Omgrundläggningen av gatuområdena inleddes vid övergången mellan 1960- och 1970-talen och slutfördes på 1990-talet.

På de parkeringsområden som hör till tomterna har inga grundläggningsarbeten gjorts. Inom stadsområdet har en del utgrävningar och övervakningsundersökningar gjorts. Vid dem har man bl.a. hittat brunnskonstruktioner, stenläggningar, rester av byggnadsgrunder och av spänger som legat på gatorna samt olika föremål.

Fynden dateras till tiden från omkring mitten av 1700-talet till 1900-talet. På många ställen har fyllnadsjordlager iakttagits, med en tjocklek som varierat från en halv meter till över två meter.