Juoneennurmi

Järnåldersröset ligger i Visulahti, norr om landsvägen S:t Michel-Kuopio, cirka 600 meter från vägen, i korhagen norr om huvudbyggnaden på gården Runkenvallen. Området har över 100 olika storlekar av rösen som är uppbyggda på jordmån. En del av rösenvallarna är jordblandade, en del av stenarna är byggda.

Rökens storlek varierar från några meter till 7-8 meter. På åkern söder om huvudbyggnaden på lägenheten ränksvall har man på vägens västra sida funnit bl.a. försilvrad krucifix (KM 10880) och järnslagg, kvartssyskon samt bränd lera (KM 25630:1-3). Krusifixet har hittats i juni 1936 på marken i S:t Michels bärares militära ämbetshus (Norola nr 11).

Krucifixet är av nordiskt ursprung, silverblandat, trasigt från ringen. Den korsfäste har stora händer, ben obestämda; 3 tvärurnor på händer och kropp. Ansiktet är slitet. På baksidan finns en liknande korsfäst bild. Krucifixets storlek: 51,5; 29,4 mm. Däckets diameter är 7,5 mm. Objektet hittades i plöjningsarbetet på åkern norr om huset av Matti Sikkonen, son till bohagsarren Matti Sikkonen.

Föremålet kom fram vid plöjning av snittet och hittades inte av upptäckaren, Lauri Sikkonen, trots sina efterforskningar, på platsen för att träffa annat att nämna. Åkern hade då lagts i träda och diket hade rensats och kastats på åkern samma år (eller kanske föregående), vilket huset brukar göra med trädesjorden.

Kräftorna är små cirka 40 cm djupa och marken ligger i grusmylla. Upptäcktplatsen är platt, svagt sydvästlig, mot Saimen en sluttande sluttning med ett bröst nära övre delen av marken. På åkern finns stenar där ute, oftast högre ruiner. Främst ett 4x2,5 m stort hålrum inspekterades (på sommaren 1938) genom att gräva ett hål i mitten.

Inget speciellt hittades, utan 70 cm djupt ner i stenen, vanligtvis huvud och knytnäve, under ett lager av ymnigt humusjord kom en ren, grå bottenborste. Inget av traditionerna (som Sarasmo fick höra) placerar kyrkan eller bläckfisken på den plats där korset hittades. I ett torp 300-400 m väster om Kröp kunde man från torp till fyndplats peka ut platserna för klockringares och gravgrävares bostäder, men även enligt detta skulle kyrkan ha stått vid vägkorsningen på kartutdraget (se diariet) och kyrkogården söder om kyrkogården. Kyrkans Krypvall antas ha funnits mellan 1550 och 1645. (överlevaren E. av Sarasmos berättelse sammanställts av C.F. Meinander 1939)