Juoneennurmi

Röseområdet från järnåldern ligger i Visulahti, norr om riksvägen S:t Michel-Kuopio, cirka 600 m från vägen, i kohagen norr om huvudbyggnaden på Juoneennurmi gård. På området finns över 100 rösen av olika storlek, som har byggts på mullrik markbotten. En del av rösena är jordblandade, en del byggda av enbart stenar.

Rösenas storlek varierar från några meter långa ända till 7-8 meter. På åkern söder om huvudbyggnaden på Juoneennurmi gård, väster om vägen, har bl.a. ett försilvrat krucifix (KM 10880) och järnslagg, kvartsavslag samt bränd lera (KM 25630:1-3) påträffats. Krucifixet påträffades i juni 1936 på marken till Juonennurmi militära tjänstegård (Norola nr 11) i S:t Michels socken.

Krucifixet är av nordiskt ursprung, av silverlegering, avbrutet vid upphängningsringen. Den korsfäste har stora händer, fötterna obestämda; på händerna och bålen finns 3 tvärgående skåror. Ansiktet är nött. På baksidan finns en motsvarande bild av den korsfäste. Krucifixets storlek: 51,5; 29,4 mm. Ringens diameter är 7,5 mm.

Föremålet hittades av Lauri Siiskonen, son till tjänstegårdens arrendator Matti Siiskonen, vid plöjningsarbete på åkern norr om huset. Föremålet kom fram ur plogfåran vid plöjningen och upphittaren, Lauri Siiskonen, påträffade trots sitt sökande inget annat nämnvärt på platsen. Åkern låg då i träda och diket hade rensats och den mylla som kommit därifrån hade kastats ut på åkern samma år (eller kanske föregående), såsom man i gården brukar förfara med trädesmark.

Dikena är tämligen små, cirka 40 cm djupa, och jorden på platsen är grusmylla. Fyndtrakten är en flack, svagt mot sydväst, mot Saimaa sluttande sluttning, i vars bröst, nära den övre delen, fyndplatsen ligger. På åkern finns stenar här och där, i allmänhet tämligen höga rösen. Det röse på 4x2,5 m som ligger närmast fyndplatsen besiktigades (sommaren 1938) genom att en grop grävdes i mitten.

Inget särskilt påträffades, utan under ett 70 cm djupt lager med i allmänhet huvud- och knytnävsstora stenar, med rikligt med humusjord emellan, kom ren, grå bottengrus. Inga av traditionsuppgifterna (som Sarasmo hört) placerar vare sig en kyrka eller ett gravfält på korsets fyndplats. Vid ett torp, Kröpi, som ligger 300-400 m längre västerut kunde platserna för klockringarens och dödgrävarens bostäder påvisas i riktning från torpet mot fyndplatsen, men även enligt det skulle kyrkan ha legat vid den vägkorsning som finns på kartutdraget (se diariet) och begravningsplatsen längre söderut.

Denna kyrka på Juonennurmi har antagits ha funnits mellan 1550-1645. (sammanställt av C.F. Meinander 1939 ur studenten E. Sarasmos berättelse)