Jollahylky

Platsen ligger utanför Kotka, väster om Kuussalo och Halssön, norr om Komäön. Det finns en s.k. kanonbenslup (id 1116) nära objektet. Det finns ett vrak med träskrov som är cirka 30 meter långt. Bälten har kollapsat. I fören kan man se en ankarpipa med sidostöd. Nära fören finns en före på havsbottnen.

Skeppets eldstäder är försedda med en tegelstenshög och ett tvådelat nitadt metallkärl i fören. På vrakets försida finns delvis under vraket ett ömtåligt slemspjäll med en längd av 3,70 meter. Vraket har fått sitt anropsnamn baserat på detta. I vraket finns delar av tackeln, såsom stolpar och fiolplok, samt kanon och tillhörande lavett.

Vraket antas ha samband med händelserna i Svenska sundets andra sjöstrid 1790. I det bakgrundsarbete som gjorts för utställningen Öresund Svenska sundet vid Finska havsmuseet fick man veta att vraket kan vara en halvpråm Lev byggd i Sankt Petersburg. Den var 34 meter lång och 10 meter bred. Beväpnad med 42 kanoner.

Vraket hittades vid den faser ekolodsundersökning som beställdes av Kymmenedalens landskapsmuseums Geologiska forskningscentral 1992. Vraket lokaliserades också vid den av museet 1999 organiserade, av Oy Baltic Eye Ltd beställd fasisk ekolodsavsökning. Dyksällskapet H2O dokumenterade vraket med Museiverkets tillstånd 2004. 2005 tog Museiverkets enhet för sjöarkeologi (Stefan Wessman) prover från vraket för dendrokronologisk timing.

Enligt Lunds universitets analys har träden som använts i fartygets byggnad fällts på 1750-talet och trämaterialet kommer från Karelen eller närheten av Karelen. Vraket kontrollerades genom dykning vid 2013 års inventering. Vraket gjordes en 3D-modellering 2019 för utställningen Ödegård Svenska sundet vid Finska havsmuseet.

Museiverket snickrade vraket 2021. Finska sjöarkeologiska sällskapet ry dök på vraket 2023 med bilder och 3D-modellering av kanonen i vraket med dess lavetter.