Heinäsuonpellot 1 ja 2

Målet ligger söder om riksväg 7, söder om den sydöstra änden av Purola Alabyvägen, längs en skogsväg som leder mot sydost över hökärren. Terrängen är en bergssluttning som växer i blandskog och norr utmed den spetsiga klippbacken, där en smal fornstrandsförekomst (12,5 mpy) utmärker sig. Dess jordmån är sand eller sand.

På nordvästra sidan av backen öppnar sig en liten åkeröppning, Hökärrråkarna. Åkern har under den tidiga metallperioden och ännu i början av järnåldern stått i förbindelse med den mellan backarna stupade låga havsviken (10 mpy), som genom ett smalt sund stått i förbindelse med Enviksviken (Ängviken).

Platsen är lätt att nå längs en skogsväg. Hittningsplats 1 ligger vid den nordöstra sluttningen av en udde söder om Höåsåkern (P = 6703471, I = 3483033, Z = 12,5 mpy), vid en skogsväg. Upptäckten har hämtats från den nedre kanten av sluttningen, från skogsvägens yta och kant på den smala platån som följer med backen.

Marken på vägens yta och skärning är röd på vissa ställen. Upptäcktplatsen 2 (P = 6703634, I = 3482985, Z = 12, 5 mpy) är drygt 150 m åt nordväst, på norra stranden av det forntida sundet, på Moränsluttningen söderut. En kvarts har tagits tillvara från skogsvägens yta. Marken är mycket stenig vid fyndplatsen, men väster om vägen finns en sandplatå något lägre än hitteplatsen.

Upptäcktplatsen 1 kan på basis av terräng och fynd klassificeras som en bostad som på grund av sin höjd sannolikt är tidig metallålder. Fornlämningen är begränsad till fyndområdet och en lämplig fornstrandsformation. För att kunna fastställa omfattningen på ett tillförlitligt sätt krävs dock försöksgrävningar (fredningsklass 2). Även fyndplatsen 2 skulle vara lämplig som bostad, men på grund av knappa observationer klassas som fyndplats.