Hämeenkylän - Tavastbyn pohjoiset kaivokset

Gruvområdet i Tavastehus och Juppers gruvområde i Esbo har efter Sillböle varit de viktigaste järnmalmsproducenterna i Helsingforsregionen. Gruvorna är utspridda över ett område på knappt en kvadratkilometer. En del av gruvgroparna har förstörts, fyllts eller annars försvunnit, men många är fortfarande synliga.

I hela området är man känd för att ha brutit järnmalm från ett tjugotal platser. Den exakta tiden för upptäckten av järnmalm i Tavastehus är okänd, men de första brytningsförsöken på platsen är kända år 1769. Under åren 1786-1788 bröts 2077 kippning, det vill säga cirka 353 ton malm, och under åren 1827-1829 514 kippning, det vill säga cirka 87 ton.

Huvudproduktionsfasen var 1836-1860, då produktionen uppgick till sammanlagt 108773 koppning, det vill säga cirka 18500 ton malm. I norra kanten av en klippa i norra delen av Tavastehus gruvområde finns i en tät grupp sex gruvor av olika storlek och namn (Den gamla eller Tavastehusgruvan, Edelmanns, Lönnbergets, Pihlajabergets, Weckströms och Nygruvan) som har varit i bruk mellan slutet av 1700-talet och mitten av 1800-talet.

En del av gruvorna är fyllda med stenar och en del är vattenfyllda. I den barrskogsdominerade skogen finns förutom gruvor även avfallsstenshögar, vägbankar och möjliga platser för byggnader.