Fort Katarina

Fort Katarina (Chaterina eller Ekaterina) är uppförd på 1790-talet i sydvästra delen av nuvarande Parkelaudden. Fästningen bestod av en övre och nedre fästning uppförd på en hög klippa samt en batteri i Katarina vid havsstranden. På sydvästra sidan av nedre och övre fästningen fanns ett element vid havet nr 1 samt ett tillfälligt mindre batteri.

Kasernområdet i Fort Katarina byggdes på östra sidan av fästningen, där en tegelkasernbyggnad och en vaktstuga restes. Det finns fortfarande en stenfot kvar från kasernbyggnaden. Två krutkällare byggdes åt nordost från Patterien Katarina. Den övre fästningen var cirka 110 meter lång och cirka 50 meter bred.

Tillsammans med kasernbyggnaden bildade de en omkring 210 meter lång försvarsutrustning med en sammanlagd yta på mer än ett hektar. Enligt ritningarna täcktes hela framsidan av vallen av eskarpmuren. Den nedre delen var av sten och övre bröststödsmuren av tegel. Fort Katarina fungerade som centralfästning på Örnholmen.

På slottet placerades administrativa och andra offentliga byggnader, samt befälsbostäder och anläggningar för olika behov. Den östra delen av det övre fortet förstördes nästan 1986 på grund av betongkonstruktioner som byggts runt oljetankarna. Eskarpmuren i den södra delen av övre fästningen hade bevarats väl, med undantag av den nedbrutna nordöstra delen, som hade förstörts senast under 1940-talet då sångsången byggdes.

Den västra försvarsfronten i fästningen är inte längre en helhet på grund av öppningar i vallarna. I norra delen av övre fästningen har vallen rivits på mer än 40 meters avstånd och endast den västra delen av eskarpmuren har bevarats. Vallen har rivits före 1966. Fästningens tegeldelar är jordtäckta samt till stor del sönderfallna och förstörda redan innan oljehamnen byggdes. Av element 1 vid stranden var nordvästra flygeln och den sydvästra delen förstördes troligen 1947 på grund av tankbygget.