Elimäki gårdar och odlingslandskap

Kulturmiljön i Elimäki är formad av en exceptionell och omfattande historia av jordägande. Kymmenedalens största sammanhängande odlingsslätt breder ut sig över området efter den torrlagda sjön Elimäenjärvi. Den är både historiskt och landskapsmässigt intressant. Elimäki kyrka hör till de första korskyrkorna av trä i vårt land.

De herrgårdar som på 1600-talet bildades kring Elimäenjärvi har hört till den stora jordegendom som donerades till Getrud von Ungern. Herrgårdarna Moisio, Peippola och Mustila har bevarat sin miljö som berättar om herrgårdskulturen, och delvis också sitt byggnadsbestånd. Empirebyggnaden vid Moisio herrgård är i två våningar och murad av tegel.

Den är veterligen den första byggnad för ståndspersoner på landsbygden som Engel ritade i Finland. Enligt en bevarad kostnads- och materialkalkyl inleddes byggandet 1818. I planlösningen väcker det uppmärksamhet att salen är placerad i ett hörn. Byggnadens första våning är rusticerad, alltså försedd med kraftigt markerade fogar, medan den andra är slätputsad.

Fasadindelningen koncentreras till mittrisaliterna, alltså de partier mitt på fasaden som skjuter fram ur den övriga väggen. De delas i sin tur in av pilastrar, flata pelare som är infogade i muren. Peippola herrgård ligger på ett månghundraårigt parkområde alldeles i Elimäki centrum. Huvudbyggnaden i en våning med timmerstomme är ritad av Theodor Höijer och byggd 1847.

Hämeenkylä herrgård ligger vid Teutjärvis strand i en gammal parkmiljö. Byarna Hongisto, Huitila och Kesola ligger väster om Hongistonjoki och väster om det torrläggningsdike som följer Elimäenjärvis forntida strandlinje. Ännu i slutet av 1800-talet hörde de under Mustila herrgård. Med sina odlingar, sina tätt bebyggda gårdsmiljöer och sina produktionsbyggnader bildar de en helhet som förträffligt speglar jordbrukspolitiken i det självständiga Finland.

Helheten berättar också om hur byggandet på gårdarna styrdes efter krigen och om att husen då byggdes efter färdiga typritningar. Byggnadsbeståndet vid gårdarna på åkerslätten omges ofta av granhäckar. Det är i huvudsak nytt och uppfört efter 1960-talet, men det är enhetligt och speglar väl sin tid.

Elimäki kyrkby ligger på Elimäenjärvis södra strand. Kyrkan med sina gamla kyrkogårdar har blivit kvar mitt i centraltätortens täta bebyggelse. Yttertaken på kyrkans korsarmar är valmade, alltså avslutade med ett takfall också vid gavlarna. Takfallen vid gavlarna är brantare än de längs sidorna. Sakristian ligger i hörnet mellan norra och östra korsarmen.

Kyrksalen täcks av fem sinsemellan lika höga kupolvalv med jämn hjässa, försedda med en ring i mitten och med ribbor. De centrala delarna av kyrkans fasta inredning är donerade av Casper Wrede, som innehade förläningen Elimäki, och hans hustru Sofia Taube. Till dem hör korskranket i barockstil från år 1666, altaruppsatsen med sina tavlor från år 1632 samt predikstolen.

Klockstapeln från 1790-talet ligger mitt emot kyrkan, på andra sidan av den gata som går genom centrum. Den är byggd enbart för klockorna och saknar därför en hög bottenvåning. På den kyrkogård som var i bruk fram till 1885 finns släktgravarna för familjen af Forselles, som ägde herrgårdarna Moisio, Mustila och Myllylä.

Där finns också graven för viceamiralen Adolf Etholéns familj. Han bodde på Hämeenkylä herrgård. Stenmuren är från övergången mellan 1700- och 1800-talet. Elimäki hembygdsmuseiområde ligger vid Teutjokis strand, och byggnaderna där visar hur man har byggt i Elimäki.