Bromarvin kirkonkylän kesäasutus

Bromarvs kyrkby ligger i ett naturskönt åslandskap i Västra Nylands inre skärgård. Under senare delen av 1800-talet växte den fram som ett sommarvillaområde för den svenskspråkiga befolkningen i huvudstadsregionen. De kulturhistoriskt betydelsefulla villorna och pensionaten är från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.

Ångbåtstrafikens utveckling har i hög grad påverkat hur sommarbebyggelsen formades. Topografin i Bromarvs kyrkby domineras av två havsvikar och av näset Bromarvinkannas, som är ändpunkten för den yttre Salpausselkä. Åsens branta sluttningar och den glesa tallskogen är utgångspunkten för den bebyggda miljön.

Kyrkbyns delvis förnyade byggnadsbestånd ligger som ett långt band längs den landsväg som följer näset. Villabebyggelsen har byggts glest längs bygatan, delvis i momarksterrängens sluttningar och delvis vid foten av dem. Representativa exempel på sekelskiftets storvillor är Furutorp söder om kyrkan, som senator A.M. Hornborg lät bygga, och Mechelins villa, som Leo Mechelin lät bygga och arkitekt Harald Neovius ritade.

Den tredje villan som den politiska eliten lät bygga är politikern Karl Söderholms jugendvilla, efter allt att döma ritad av arkitektbyrån von Essen-Ikäläinen-Kallio. Villor har också byggts på mark som hör till Bromarvs rusthåll. Vid vägen mot Tenala ligger Villa Reginaro. Av pensionaten har bland annat Tallmo bevarats.

Korskyrkan på Bromarvs gamla kyrkplats ritades av arkitekt Carl Johan Slotte och stod färdig 1981. Till sina drag och sin anda efterliknar den föregångaren, som förstördes i en brand 1979. Klockstapeln är byggd 1772 (Isak Grahn). Begravningsplatsen omges av en gammal stenmur. Där finns Rilax herrgårds gravkapell från början av 1800-talet.

Det närbelägna sockenmagasinet av timmer är från 1860-talet. Byns tidigare, troligen medeltida kapellplats ligger cirka 300 meter nordväst om den nuvarande kyrkplatsen. De äldsta delarna av huvudbyggnaden på Bromarvs rusthåll är från 1790- och 1830-talet. Till gården hör dessutom en ladugård av gråsten som byggdes på 1800-talet och två boningshus av timmer.

På udden väster om Kirkkolahti finns en utsiktsplats, som för sin del hör samman med traktens traditionella karaktär av plats för sommarvistelse. På udden finns också en forntida grav som vittnar om områdets långa bosättningshistoria, och ett stenbrott från historisk tid.